recension_three_kingdoms
Jag var skeptisk inför Three Kingdoms. Den såg inte det minsta intressant ut i mina ögon, i synnerhet inte sida vid sida om Red Cliff, vilken bygger på samma berättelse. En stor skillnad är dock att man inte delar Red Cliffs minst sagt episka ambitioner, utan skalat ner berättelsen. Det är en mer karaktärsdriven historia, om en mans kamp i att leda sin armé.

Höll min skepsis i sig? I nästan en halvtimme satt jag och suckade, kände att det här var DTV-versionen (Direct to Video) av Red Cliff, och flera mil ifrån lika bra. Som så ofta förr hände det dock något vid det klassiska halvtimmesmärket i filmen, det blev bättre! Sammo Hungs actionregi kommer igång och soldater börjar flyga åt alla håll, blodstråk visar flygbanorna följt av att spjuten genomborrar soldat efter soldat. Tempot lyckas hålla i sig genom hela mittpartiet av filmen, och under denna tid gillar jag vad jag ser såpass mycket att jag börjar säga till mig själv: ”DTV? Filmerna råkade bara komma samma år”. Kort efter att jag tänkt den tanken är vi dock tillbaka på ruta ett. Det går utför, snabbt, och jag sitter och undrar över om filmen snart är slut, eller om den i alla fall tänkt dra igång snart igen. Båda alternativen var tyvärr fel och jag tvingas sitta och se på en alltför utdragen och fattig sista del, som försöker vara dramatisk och känsloladdad, men misslyckas.

En knapp trea blir det för Three Kingdoms, vilken inte är närapå lika storslagen och visuellt bedårande som Red Cliff. Ett starkt mittparti, tillsammans med en än en gång alltid lika cool Andy Lau, räddar filmen från att helt sågas vid fotknölarna. Se hellre Red Cliff.
betyg3.png

Marcus Svensson
Startade Violent Cinema 2008 för att skriva om filmerna andra siter missade. Frilansar som filmfotograf och planerar nu hockeyfrilla och Chuck Norris-skägg för att fullända sina rundsparkar.
Dela:
Pusha
Blogg listad på Bloggtoppen.se Film/Tv Nöje och Underhållning Bloggparaden