trailer_rubrik2.jpg
Man ska aldrig döma ut en film innan man sett den, den kan alltid överraska, men det finns en ‘genre’, jag verkligen inte tål, klarar inte av det, alls. Och det är filmer om ca tio år gamla pojkar och flickor som är jordens (eller annan fantasyplanets) enda kvarvarande hopp, som måste övervinna sina inre tvivel, begränsningar och rädsla för att stiga fram som ‘den hjälte de var födda att bli’, och helt enkelt rädda dagen och slåss mot brutala monster och människor, alltid skräckinjagande och mytomspunnet oövervinnerligt starka, men fortfarande inte omöjligt att besegra för barnen, som ofta gör det på det mest tafatta sätt i äkta ”David och Goliat”-stil, och helt barntillåtet och blodfritt. Jag måste inte ha blod, men jag orkar så fan inte se på när en unge springer mellan benen på en stor best fram och tillbaka i tio minuter (för att förenkla det hela). Så varför, varför i helvete skriver jag då om The Last Airbender, som utan tvekan kommer bli en barntillåten rädda världen film med barn i huvudrollen, som jag så tydligt nu förklarat mig fullkomligt avsky? För oavsett hur banala och barnsliga avsnitten i serien filmen baseras på än må vara, så finns det ändå alltid en väldigt tydlig kvalité i dem, och det är just fighterna, inte så till den grad att man orkar lida sig igenom allt annat, men fortfarande nog för att stanna upp i ett par minuter innan man zappar vidare. Och det är den kvalitén jag hoppas de lyckats överföra till bioduken i och med denna film, och även om inte alla effekter ser toppen ut i denna trailer, så ser det fortfarande inte helt olovande. Det hela kan dock sluta precis hur och vart som helst för det är en viss Schyamalalalalalan som står bakom spektaklet.

Marcus Svensson
Startade Violent Cinema 2008 för att skriva om filmerna andra siter missade. Frilansar som filmfotograf och planerar nu hockeyfrilla och Chuck Norris-skägg för att fullända sina rundsparkar.
Dela:
Pusha
Blogg listad på Bloggtoppen.se Film/Tv Nöje och Underhållning Bloggparaden