voddler

voddler
Lämna en kommentar med namn och e-mail som inviten ska skickas till. That’s it. Först till kvarn!

7 invites kvar nu!

Slut på invites.

Dela inlägget!
Pusha

recension_friday_the_13th
Komiskt förutsägbar och underhållande brutal, det är sällan något mysterium vad som är på väg att hända, och man försöker inte heller sopa det under mattan. Friday the 13th remaken är en film som leder sina karaktärer rakt in i 80-talets favoritmördares stora famn, och vad som väntar där är föga överraskande. Utöver att bokstavligen mata Jason med storbröstade halvnakna kvinnor och deras fuckbuddies, gör han själv några avstickare för att stilla sin aptit. Vissa vändningar är mer logiska än andra, men vem bryr sig egentligen i en film som denna?

Man har i denna remake, eller reboot kanske vore lämpligare, försökt återanvända element från tidigare mord så gott man kunnat, och även sett till att slänga in så många ungdomar som möjligt för Jason att mörda. Det tar fart nästan på en gång och fortsätter hela filmen igenom, hur det genomförs kan förvisso kännas billigt, men det får jobbet gjort i alla fall. De stora ikoniska Friday the 13th delarna läggs enkelt upp genom filmen för att återskapa den Jason vi alla lärt känna och älska, såväl som bakgrundshistoria, maskhittande, omänsklig styrka, missbildning o.s.v.

Det enda jag egentligen satt och funderade över när jag såg filmen, var hur de skulle lyckas misslyckas med att mörda honom men tro sig ha lyckats, så man skulle kunna fortsätta göra film efter film med Jason, precis som tidigare.

Friday the 13th är en väldigt enkel, kliché-fylld och stereotyp slasher, som tyvärr aldrig är direkt nyskapande. Brutal är den dock, och i sin brutalitet ofta rejält komisk. Jag hade nog gillat Friday the 13th-remaken mer om det inte vore för en liten film som heter Hatchet. En film som mer eller mindre gör allt Friday the 13th försöker göra, fast bättre, mer underhållande och oftast snyggare, samtidigt som den mer eller mindre helt tar sin story och struktur från de tidigare Friday the 13th-filmerna, inklusive flerfaldige Jason-skådisen Kane Hodder.
betyg3komma5-framsida

Filmen finns på Voddler, DVD (Köp 119:-) och Bluray (Köp 199:-).

Dela inlägget!
Pusha

tavling_voddler
Whaaaat? Tävling, igen? Jajjemän! Voddler har gjort ganska många uppdateringar på senare, vissa bra, vissa dåliga. På den bra sidan har vi det faktum att filmbiblioteket byggts ut rejält, inte minst med John Woo-klassiker. På den dåliga sidan har vi betalfilm. Inte det att jag motsätter mig idén att betala exempelvis 5 kr för att se Watchmen. Det suger dock ganska hårt när filmer som tidigare varit gratis, exempelvis Taken, plötsligt kostar ca 20 kr att se! Antalet betalfilmer är dock fortfarande i en överväldigande minoritet i jämförelse med gratisfilmerna, och man kan aldrig klaga på gratis film. Speciellt inte när det finns såpass många bra filmer! Några personliga favoriter från Voddler är SPL, A Better Tomorrow, The Killer, Undisputed 2 och The Protector, filmer som alla borde se! Så om ni saknar tillgång till Voddler kanske en invite skulle sitta fint? Vi har 5 invites att dela ut, men till vem? Skriv en kommentar till detta inlägg där ni tipsar om filmer Violent Cinema borde se och skriva om! Sen lottar vi bland alla deltagande om ca två veckor.

Ps. Ni får tipsa om hur många filmer ni vill, och det gör inget om ni skriver mer än ett inlägg, det blir dock bara en invite per person!

Dela inlägget!
Pusha

voddler
Aleksandr ‘Sasha’ Popov anade nog inte den skitstorm som skulle komma efter honom när han mördade Nikolai Cherenko’s (Dolph Lundgren) fru och son, framför ögonen på honom! Som om det inte vore nog med att Dolph är Dolph, är han i The Mechanik även föredetta Spetznaz, och har med andra ord License To Kick Ass! Vilket han även gör, med råge, då han ger sig ut efter hämnd.

Actionscenerna känns emellanåt rentav påkostade, men alltjämt ganska dumma. Härligt rejäla squibs får blodet att spruta ordentligt, och det smäller ganska ofta. Tyvärr känns det alltför oengagerande och spänningslöst. I ett försök att göra Dolph till mindre superhjälte än han faktiskt är, kastar man in några extra man på hans sida som kan blöda istället för honom. Dolph själv kan knappast bli skjuten, kulor väjer undan från att träffa honom, snarare än att möta det pinsamma öde det vore att träffa och studsa från hans skinn. Att man bara kastar in några extra blodpåsar såhär känns tyvärr ganska meningslöst, det blir inte mycket mer effektfullt än om några civila blivit skjutna i området istället. Med skillnaden att dessa håller i vapen då och medvetet drar uppmärksamheten bort från Dolph, så han kan använda sina nävar till det de var gjorda för i fred, att slakta.

The Mechanik har sina stunder av underhållning, men är i slutändan en ganska ointressant och uttjatad historia i en fruktansvärt ointressant miljö.
betyg2komma5-framsida

Dela inlägget!
Pusha

voddler
Året var 2003 då Panna Rittikrai, Prachya Pinkaew och Tony Jaa tog världen med storm och befäste sin roller som några av världens främsta martial-arts-actionfilmskapare, med en liten film som hette Ong-Bak. Två år senare var de tillbaka igen med Tom Yum Goong, en film där man försökte trycka in ännu mer action, av än mer varierad sort. Till skillnad från Ong-Bak som hittade utanför Thailand på bara ett år, dröjde Tom Yum Goong hela fyra år innan den släpptes internationellt. När den väl kom hade den också bytt namn, The Protector. Och det här, är utan någon som helst tvekan, en av de absolut bästa filmerna du kan se på Voddler.

Med undantag från några få sega partier är The Protector kvalitativ action hela vägen, dess största brister är den banala storyn som faktiskt känns så ointressant och dålig att det blir störande. Tur då att Tony Jaa är en sådan jävel på att slåss att han kan rädda situationen, om och om igen. Inte heller blir det sämre av den variation av fightstilar han får stöta på i sin jakt efter de försvunna elefanterna filmen handlar om.

Riktigt jävla cool action
där man på klassiskt Hong Kong-manér ser sparkar och slag faktiskt träffa, istället för oändliga kombinationer i luften. En adrenalinpumpad actionkarusell, fylld till bredden av svincoola fightscener, synd på de få fartgupp som pryder filmen och ska agera motivation för vår huvudkaraktär.
betyg4-framsida

Dela inlägget!
Pusha

voddler
Uppföljare som vida överstiger sin föregångare. Isaac Florentine (regissör) må ha gjort en hel del skit i sin karriär, Undisputed 2 representerar dock vändpunkten (med lite god vilja skulle man kunna hävda att den inföll redan 2003 med Special Forces). En stor anledning till filmens framgång är Scott Adkins och Michael Jai White, vilka också fick sig ett uppsving tack vare filmen. Storyn handlar lika mycket om båda dessa fighters och deras kamp (bokstavligen) innanför fängelsemurarna, och introducerar samtidigt några sidostorys som motiverar våra fighters lite extra.

Flertalet riktigt sköna fighter presenterade via en story byggd för att ge så mycket tid som möjligt med sparkar och slag på duken, precis som det ska vara. Filmen må vara en bit från mästerverk, men är trots det mer än lovligt underhållande, och väl värd att återkomma till, främst för Adkins coola hoppsparkar i duellerna mellan två av actionvärldens främsta.

Perfekt uppvärmning för kommande Undisputed 3 med Adkins i huvudroll.
betyg3komma5-framsida

Dela inlägget!
Pusha

voddler
Rumble in the Bronx var en av de första Jackie Chan-filmerna jag såg, och jag minns fortfarande hur häpnadsväckande det var. Fram tills dess hade jag levt på Bruce Lee-filmer samt västerländsk action (läs: Chuck Norris, Van Damme, Seagal), och även om dessa också är riktigt bra och tillhör samma genre, så är det en väldigt stor skillnad mellan dem och Jackies filmer. Antalet stunts, dess idérikedom och känslan av att aldrig veta hur nästa steg såg ut, rent actionmässigt, var helt nytt. Att se Jackie Chan var som tidigare nämnda skådisar på speed, ibland satt man bokstavligen med hakan i golvet och det var inte ens en fråga om huruvida man skulle spola tillbaka och se om vissa scener, man skulle göra det.

Rumble in the Bronx är förvisso långt ifrån Jackies bästa film, den exploderar aldrig in i det där helt vansinniga tempo som Hong Kong-filmerna många gånger gör, där man finner sig själv nästan behöva gripa tag i armstödet på fåtöljen. Den är dock ett perfekt exempel på en lyckad målgruppsbreddning, i och med sitt fokus på den västerländska marknaden, och fortfarande en grymt underhållande actionfilm som blandar humor och slapstick med fantastiska stunts hela filmen igenom. Att storyn och skådespelet är så plastigt, fejk och dåligt att man slår handen för pannan, drar aldrig ner betyget så mycket som man skulle kunna tro, för hela tiden spexar Jackie loss i något urhäftigt stunt som får en att glömma allt annat. Rumble in the Bronx är fortfarande en fantastisk actionfilm, och har du inte sett den är den ett måste!
betyg3komma5-framsida

Dela inlägget!
Pusha

voddler
Först ut i genomgången av film på Voddler, är Detention med Dolph Lundgren från 2003. Nu Image ligger bakom filmen, vilket ingav lite hopp då de, som jag tidigare påpekat, är ett mer välproducerat Cannon för 2000-talet. Detention är dock allt annat än välproducerad, den låga budgeten kan tydligt ses redan i antalet bad guys (fem), som Dolph ska ta sig an. Något som resulterar i oändligt många tråkiga bilder på folk som skjuter i luften och tafatta försök till våld. Klimax på filmens idioti nås nog när Dolph beväpnar sig själv med en stor sköld, (sån som kravallpoliser har) och rör sig fram till en badguy för att bara trycka henne över ett skrivbord och därefter fly. Ja, ni läste rätt, Dolph Lundgren flydde, inte särskilt trovärdigt. Hela filmen fortsätter i en orgie av dåligt skådespel, hopplöst lågt tempo, drivor av onödigt filmmaterial som inte gör någonting för filmen och en lysande frånvaro på allt vad action heter. Grattis Detention, den andra filmen som någonsin belönas med betyget Ögonvåldtäkt på Violent Cinema!

betyg0-framsida

Dela inlägget!
Pusha

bloggbild8.jpg
Det har gått några månader sedan jag fick min inbjudan till Voddler, och även om det är en fin tjänst i sig, så börjar deras utbud kännas riktigt tunt. Det känns faktiskt som det smalnat av de här månaderna snarare än expanderat, som väl gissningsvis var idén. Stora saker sägs dock vara på gång nu, så det håller vi tummarna för. Att jag tar upp ämnet beror på att det, förstås, finns både action och skräck på Voddler, och även om de kanske inte stoltserar med några riktigt udda titlar, utan håller sina B-filmer på gränsen som Steven Seagal och Dolph Lundgren ritat upp med allt för många skräpfilmer, så finns det en del riktiga pärlor. Så tanken slog mig att, varför inte börja gå igenom vilka filmer Voddler erbjuder, som faktiskt kan vara intressanta för läsarna av Violent Cinema? Så det tänker jag också göra den närmsta tiden, vilket förstås resulterar i att det dyker upp ovanligt många texter om äldre filmer, i ett nytt format, utan att för den delen försumma vad som sker inom filmvärlden utanför Voddler. Filmer sedda via Voddler kommer utöver att märkas som recension även märkas med kategorin ”Voddler” samt ha följande bild som rubrik.
voddler

Hittills har det tagits lite för lite hänsyn till när film faktiskt släpps här i Sverige, ett resultat av att jag är omåttligt otålig när det gäller att vänta på film. Att importera filmen i fråga och slippa vänta på en förhoppningsvis duglig, och alltför ofta pissdålig R2SE-utgåva, blir ofta resultatet. Om än positivt för stunden leder det också till att jag missar när och hur filmer faktiskt släpps här, så framöver ska recensioner försöka hänga på de svenska releaserna, även om det kanske skrivs om dem en del tidigare också.

Dela inlägget!
Pusha
Blogg listad på Bloggtoppen.se Film/Tv Nöje och Underhållning Bloggparaden