Tortyr

recension_martyrs.jpg
När jag laddade Blu-Ray spelaren med denna nya franska skräckis visste jag inte riktigt vad jag skulle få. Jag hade dels hört att det var en så kallas ”Torture porn” film, m.a.o. i stuk med ”Hostel” och ”Saw” filmerna, men detta stämmer inte helt. Vad jag fick var en film som både chockerade och förvånade mig gång på gång.

Filmen börjar 15 år bakåt i tiden med att vårat offer, Lucie, flyr förvirrad och tydligt misshandlad genom ett övergivet område. Efter att den lokala polisen plockat upp henne visar det sig att Lucie har varit bortrövad sen ett år tillbaka. Polisen kan tyvärr inte få nån information ur henne om vilka som misshandlat henne eller vad som som har hänt, och det enda dom finner på platsen för dådet är stolen där Lucie suttit fastbunden och torterad i utan ett enda spår kvar efter förövarna. Hon hamnar på ett barnhem där den enda som får Lucie att komma ur sitt skal är jämnåriga Maria, som blir Lucies enda vän.

martyrs_ss01.jpg

15 år senare får vi följa vad som först verkar vara en normal dag hos en helt vanlig familj som precis ska äta sin frukost. Det knackar på dörren och där står Lucie, nu uppvuxen, beväpnad med ett hagelgävär med en rejäl törst efter en mycket brutal hämnd.

Mer än så här kan jag tyvärr inte berätta om filmen. Den är fylld av oväntade vändningar och twister och när man väl tror sig fatta vad det är för typ av genre filmen är stöpt i så tar den helt plötsligt nya vägar vilket gör att man efter de första 15 minuterna är som fastklistrad vid skärmen.

martyrs_ss02.jpg

Frankrike har blivit ett land att räkna med när det gäller brutala skräckfilmer av det slag som aldrig skulle få släppas från Hollywood-fabriken. Ändå sedan Alexandre Aja´s brutala mästerverk ”Haute Tension” (även känd som ”Switchblade Romance” här i Europa) så har frankrike blivit för skräckfilmen vad Italien var under glanstiderna på 1970-80-talet. Det är brutalt och våldsamt utan att man fegar ur och visar våldet utanför bild. Och det ska erkännas att undertecknad, trots 20 år av underbart frossande i splatter och våld, faktiskt vred sig ett par gånger i soffan av vad som utspelade sig på skärmen. Och det hör inte till vanligheterna, hehehe!

Jag hoppas verkligen att regissören Pascal Laugier, till skillnad mot Aja, stannar kvar i Frankrike och fortsätter på detta spår. För detta var en rejäl överraskning och det är bara att rekommendera!
Europeisk skräck lever!

betyg4.png

Dela inlägget!
Pusha

recension_storm_warning.jpg
Jävlar anamma säger jag bara! Det var länge sen jag såg en skräckfilm med så skönt våld att jag satt och studsade av glädje i soffan likt ett litet barn på julafton!

Men nu backar vi lite. Storm Warning är en australiensisk skräckfilm av Jamie Blanks som tidigare gjort två skräckfilmer i USA, ”Urban Legend” och ”Valentine”, som inte direkt impade på mig. Kanske var det Hollywood som höll honom tillbaka eller så blev det tredje gången gillt helt enkelt när han i sitt hemland filmade denna höjdare.

storm_warning_ss01.jpg

Rob har tillsammans med sin franska fru Pia bestämt sig för att ta sig en romantisk båttur utanför Westernport Bay. Detta trots varningar att en storm är på väg. När dom väl bestämmer sig för att åka tillbaks till land, råkar Rob köra vilse på den norra delen av bukten och istället hamnar dom på en ö där dom försöker finna skydd från stormen. När dom väl når fram till en skogsväg råkar dom bevittna en Jeep som en skräckslagen man förgäves försöker fly från. Rob och Pia smyger därifrån och fortsätter genom skogen. Tillslut når dom en gammal, till synes övergiven, bondgård som dom tar sig in i. Väl där inser dom att nån faktiskt bor där, två vuxna bröder och deras farsa, och dom är inte sugna på oväntat besök. Självklart är ju alla tre helt störda i skallen och tar Rob och Pia som gisslan och låser in dom i en lada. Efter en dos psykiskt och fysiskt våld, där Rob får ena benet brutet, bestämmer sig Pia att ge igen rejält. I äkta powerbitch mode, bygger hon fällor och planerar en redig hämnd och familjen får nu smaka på sin egen medicin.

Efter en hyffsat svag inledning så växer filmen för varje minut. Rullen påminner rejält om 1970 talets skräckfilmer med sjuka familjer på bonnvischan ala ”Texas Chainsaw Massacre”, en genre jag är svag för, och ett stort plus är även den rejäla svarta humor som filmen levererar.

storm_warning_ss02.jpg

När Rob och Pias hämnd drar igång så lägger filmen i en högre växel och filmen förvandlas till ett oväntat blodbad som jag uppskattade rejält. Hur kan man inte uppskatta en film där en man får sina pungkulor uppkäkade av familjehunden!? Och det är just dessa sista vansinnigt underhållande 20 minuter som får mig att höja filmens betyg ett extra snäpp!

Jamie Blanks, som förövrigt likt John Carpenter även gör sin egna filmmusik, spelade förra året in skräckfilmen ”Long Weekend” vilken enligt rykten också ska hålla måttet och som jag definitivt måste leta rätt på. Jag hoppas nu att Jamie Blanks stannar i Australien och fortsätter leverera underhållande och blodiga skräckfilmer, för denna får verkligen tummen upp!

betyg4.png

Dela inlägget!
Pusha
Blogg listad på Bloggtoppen.se Film/Tv Nöje och Underhållning Bloggparaden