Tony Leung

recension_bodyguards_and_assassins
Med en helt enorm skala 1:1 återuppbyggnad av Hong Kong från 1905, och en rollista som rymmer flera av Hong Kongs största skådespelare, vore det rentav en underdrift att kalla Bodyguards and Assassins för ett ambitiöst projekt. All ambition, alla skådisar och pengar åsido krävs det förstås också att det faktiskt är en bra film. Det som visats upp från filmen tidigare var lovande, actionscenerna såg grymma ut och filmen verkade faktiskt ha något mer än ”bara” action att visa upp. Så nu är frågan förstås, höll den de stora orden om den fantastiska action som Donnie Yen snackat om inför filmen, höll den löftena om sin storhet och gripande berättelse?

Dela inlägget!
Pusha

violent_cinema
Har mycket på bordet just nu och dessvärre inte hunnit med Violent Cinema lika mycket som vanligt, kände dock att det var dags att uppdatera lite nu så här kommer 4 (!) recensioner! Enjoy!

The Storm Warriors (Storm Riders 2)
Av bröderna Pang med Simon Yam, Suet Lam, Nicholas Tse, Aaron Kwok m.fl.

Bodyguards and Assassins
Av Teddy Chan med Donnie Yen(!), Nicholas Tse, Simon Yam, Tony Leung, Cung Le m.fl.

Vengeance
Av Johnnie To, med Johnny Hallyday, Simon Yam, Suet Lam (såklart) m.fl.

Universal Soldier: Regeneration
Av John Hyams med Jean-Claude Van Damme och Dolph Lundgren!

Dela inlägget!
Pusha

trailerrubrik_liten
En redigt actionpackad ny trailer för kommande Bodyguards and Assassins med bl.a. Donnie Yen, Jacky Cheung, Simon Yam, Tony Leung m.fl.

Dela inlägget!
Pusha

omdome_rubrik.jpg
För ca 1½ månad sedan recenserade jag första delen av Red Cliff, betyget landade på 3,5/5 och jag kände mig positivt inställd till den avslutande andra delen i John Woo’s krigsepos. Det var då. När jag nu sett filmen är jag mindre positiv, tyvärr. Den andra delen har några fina ögonblick helt klart, och det finns några vändningar som inte var direkt förutsägbara, tyvärr är de inte heller direkt omvälvande.

I del två av Red Cliff har man gjort likadant som i del ett, men man har hoppat över nästan all action och tryckt in än mer ointressanta sidostories. Filmen känns ofta typiskt asiatisk töntkomisk och det blir nästan barnfilm över det hela stundvis. Tanken må vara att frammana oskyldigt skratt men slutar snarare i vad som bäst kan beskrivas som skrattretande och pinsamt. Dramatiska offrande av liv för att hjälpa sin sida vinna kriget blir inte alls så dramatiska som det är tänkt för jag har aldrig lyckats knyta an till personerna som offrar sig nog starkt, mest på grund av ett något undermåligt filmiskt berättande.

Jag skrev i recensionen av del ett att storyn tyvärr inte lyckas fånga tittarens intresse så som den borde med det fokus som lagts på den, och det gäller även för del två, samt de två delarna som helhet. Red Cliff 2 må smälla högre när det väl smäller och man har bokstavligen brännt pengar i en scen i del två, men det hela känns meningslöst utan ett sammanhang som ger scenerna den tyngd de vill utstråla. Det känns jobbigt att säga, men Red Cliff 2 var inte ens lika snygg som ettan, stundvis undrar jag om Woo går på halvfart och lever på rutin vid inspelningen, eller om han bestämt sig för en kaffepaus mitt i en scen för att låta någon assistent göra klart jobbet.

Red Cliff 2 har stundvis ett visst underhållningsvärde och det fanns några få scener som kändes smarta, men som helhet är det alldeles för utdraget, tråkigt och fattigt. ”This is psychological warfare” uttrycker en karaktär i filmen, och det är filmens problem. Ska man uttrycka psykologisk krigsföring i en film krävs mer än klipp visandes de olika krigsherrarna dricka te och vänta samt en person som rätt ut säger vad man som tittare får se på. Vi kan alltid hoppas att den amerikanske versionen som är de två filmerna i en blir tightare med mer underhållning på sin speltid, men förvänta er inget mästerverk. Det är ett sorgligt faktum att det blir tillbaka under sin sten för att hoppas på Woo’s återvändo som för varje år känns mer som en omöjlig dröm.

betyg2.png

Dela inlägget!
Pusha

recension_red_cliffv1.jpg
Det finns ingen anledning att dra ut på det, så jag säger det på en gång, Red Cliff är det bästa John Woo gjort sedan Hard Boiled (1992). För det är ett sorgligt faktum att actiongenrens, mellan 86-92, mästare, inte lyckades spotta ur sig en enda riktigt bra actionrulle under de 15 år i Hollywood som följde efter Hard Boileds release. Trots att han under den tiden jobbade med bl.a. Jean-Claude Van Damme, Dolph Lundgren, Tom Cruise, Nicolas Cage, John Travolta, Ben Affleck, Christian Slater, Peter Stormare, Ving Rhames m.fl. Det finns dock förstås ett undantag under dessa 15 år, nämligen tiominutersreklamen (för BMW, finns på youtube, klicka här) ”Hostage” där Clive Owen har huvudroll, en film som visade tecken på att Woo fortfarande var med i matchen. Och med i matchen är han definitivt i Red Cliff!

Dela inlägget!
Pusha
Blogg listad på Bloggtoppen.se Film/Tv Nöje och Underhållning Bloggparaden