recension_splinter
recension_splinter

Jag vill inleda med hur underbar jag tycker monsterskräckfilmgenren är. Man vet mer eller mindre alltid vad man kan vänta sig från en sådan film, skillnaden är bara hur bra eller dåligt utfört det är. Splinter är inget undantag. Starkt influerad av The Thing lyckas den tidigt fånga mitt intresse, samtidigt som diverse andra klichéer radas upp.

Polly och Seth har gett sig ut till ett campingområde för att fira jubileet för dagen de blev tillsammans. Efter några missöden med tältuppsättning lyckas Seth, som inte direkt är Bear Grylls okände bror, övertala Polly om att de ska ta in på motell istället, romantiskt. På vägen dit gör de misstaget att stanna för en liftare, och snart är de två gisslan åt ett par som försöker undfly lagens långa arm. Som om det inte räckte börjar bilen krångla och de tvingas stanna till vid en bensinstation vid världens ände. Det är här de riktiga problemen börjar, i form av en parasit som penetrerar sina offer med tusentals taggar och styr deras kroppar för sina egna köttätande ändamål.

Splinter är väldigt uppenbart en lågbudgetproduktion, många scener blixtrar förbi så snabbt att man inte hinner se mer än rödaktig färg. När de faktiskt lagt ner tid på scenerna är det dock både brutalt, välgjort och en fröjd att se (på ett vrickat gore-sätt). Överlag är effekterna faktiskt riktigt bra, och Splinters stora problem blir snarare bristen på karaktärer och i det bristen på problem de kan försättas i. Monstret påminner på många sätt om monstret i The Thing, men inte lika subtilt, egenskaperna som påminner kan dock aldrig riktigt spelas ut eftersom det är så få karaktärer inblandade. De är dessutom på en väldigt begränsad yta vilket ytterligare begränsar möjligheterna. Ett problem som kan tydas redan på filmens längd (faktiska speltiden för filmen är knappa 75 min).

Med det sagt vill jag dock påpeka att filmen, trots tidigare stycke, faktiskt lyckas försätta karaktärerna i en del situationer som är både problematiska och skrämmande. Toby Wilkins visar tydligt upp att han vet hur man bygger upp en tight och spännande stämning som får tittaren att sitta på spänn flera gånger om. Karaktärerna känns dessutom både intressanta och något nyskapande även om det främst är stereotyper med ombytta könsroller och egenskaper.

Blodig brutal och skrämmande i sina bästa stunder, tunn, för snabb och för lite i sina sämre. I slutändan är Splinter helt klart en bra filmupplevelse, men jag hade velat ha mer av allt och mer film, vilket förstås är en komplimang.

[betyg3]

Klicka här för att se trailer till filmen!

Filmen släpps av Njutafilms på Svensk Reg 2 den 22/9

Marcus Svensson
Startade Violent Cinema 2008 för att skriva om filmerna andra siter missade. Frilansar som filmfotograf och planerar nu hockeyfrilla och Chuck Norris-skägg för att fullända sina rundsparkar.
Dela:
Pusha
Blogg listad på Bloggtoppen.se Film/Tv Nöje och Underhållning Bloggparaden