Det är svårt att bestämma sig för om det är en egen film, eller en studie i att återskapa den typiska skräckfilmen för 2000-talet, med ett eget monster. Då jag älskar monsterfilm är det här inte nödvändigtvis några problem. Australien, där filmen utspelar sig, är dock hem för några av världens farligaste/giftigaste djur, och rent spontant hade jag funnit det intressantare att skapa en koppling till rädsla för något som existerar och överdriva det, än att skapa något överdrivet och försöka övertyga om att det existerar.

Ett stort problem, för min del är att man sparar på det riktiga monstret till filmens final, efter att ha hintat om det genom hela filmen. Jag kan se tre möjliga förklaringar till att de inte hade med monstret mer:
1. De fick inte pengarna de ville ha och anpassade sig.
2. De fick pengarna de ville ha, blev så glada att de festade upp nästan hela budgeten och i fyllan skrev om manuset anpassat för resterande budget.
3. De var idioter redan från början.

Monstret som vi ännu inte vet existerar men anar ligger på lur lyckas infektera en i gänget och får henne att tappa sina tänder och odla en mun full av vassa gaddar. Efter en natt i hög feber och hallucination vaknar hon med värsta sortens munchies, bestämmer sig för att vännerna är perfekta köttstycken att stilla hungern och den vrålande magen med, och där är filmen igång. Eftersom det bara finns fem vänner kvar och de är fast mitt ute i ingenstans finns dock inte mycket kvar att göra nu, mer än det uppenbara.

Effekterna är billiga och fula, storyn är obefintlig, karaktärerna är platta och skrämselfaktorn är lika med noll. För en film av den här kalibern är det till och med så att man kan påpeka att det är väldigt lite naket i den, vanligtvis försöker de rädda sig själva genom att vinna över kåta tonårspojkar med en extra bröstvårta här och där, men icke.

Det enda som räddar filmen från en total sågning är de sista 20 minuterna då man plötsligt börjat använda mer än en dollar om dagen (egen uppskattning) till inspelningen, plötsligt hamnar filmen på såpass nivå att man i alla fall börjar skratta åt den, åt karaktärerna och situationernas dumhet. Hade hela filmen varit som slutet hade jag gillat den, t.o.m. rekommenderat den, vilket absolut inte är fallet nu. Se hellre Splinter som kom på dvd här för ca ett år sen.

Sista 20 minuterna är det enda som räddar Primal från att bli totalt sågad. En timmes pina och 20 minuters skratt ger filmen en svag tvåa!

Filmen släpps av Njutafilms på onsdag 7 september.