recension_martyrs.jpg
När jag laddade Blu-Ray spelaren med denna nya franska skräckis visste jag inte riktigt vad jag skulle få. Jag hade dels hört att det var en så kallas ”Torture porn” film, m.a.o. i stuk med ”Hostel” och ”Saw” filmerna, men detta stämmer inte helt. Vad jag fick var en film som både chockerade och förvånade mig gång på gång.

Filmen börjar 15 år bakåt i tiden med att vårat offer, Lucie, flyr förvirrad och tydligt misshandlad genom ett övergivet område. Efter att den lokala polisen plockat upp henne visar det sig att Lucie har varit bortrövad sen ett år tillbaka. Polisen kan tyvärr inte få nån information ur henne om vilka som misshandlat henne eller vad som som har hänt, och det enda dom finner på platsen för dådet är stolen där Lucie suttit fastbunden och torterad i utan ett enda spår kvar efter förövarna. Hon hamnar på ett barnhem där den enda som får Lucie att komma ur sitt skal är jämnåriga Maria, som blir Lucies enda vän.

martyrs_ss01.jpg

15 år senare får vi följa vad som först verkar vara en normal dag hos en helt vanlig familj som precis ska äta sin frukost. Det knackar på dörren och där står Lucie, nu uppvuxen, beväpnad med ett hagelgävär med en rejäl törst efter en mycket brutal hämnd.

Mer än så här kan jag tyvärr inte berätta om filmen. Den är fylld av oväntade vändningar och twister och när man väl tror sig fatta vad det är för typ av genre filmen är stöpt i så tar den helt plötsligt nya vägar vilket gör att man efter de första 15 minuterna är som fastklistrad vid skärmen.

martyrs_ss02.jpg

Frankrike har blivit ett land att räkna med när det gäller brutala skräckfilmer av det slag som aldrig skulle få släppas från Hollywood-fabriken. Ändå sedan Alexandre Aja´s brutala mästerverk ”Haute Tension” (även känd som ”Switchblade Romance” här i Europa) så har frankrike blivit för skräckfilmen vad Italien var under glanstiderna på 1970-80-talet. Det är brutalt och våldsamt utan att man fegar ur och visar våldet utanför bild. Och det ska erkännas att undertecknad, trots 20 år av underbart frossande i splatter och våld, faktiskt vred sig ett par gånger i soffan av vad som utspelade sig på skärmen. Och det hör inte till vanligheterna, hehehe!

Jag hoppas verkligen att regissören Pascal Laugier, till skillnad mot Aja, stannar kvar i Frankrike och fortsätter på detta spår. För detta var en rejäl överraskning och det är bara att rekommendera!
Europeisk skräck lever!

betyg4.png

Svante Skoog
Galen Heavy Metal dåre, som är redigt svag för gamla Hong Kong-rullar och Italienska skräckklassikers sedan VHS-tidens glansdagar!
Dela:
Pusha
Blogg listad på Bloggtoppen.se Film/Tv Nöje och Underhållning Bloggparaden