recension_hell_of_the_living_dead
recension_hell_of_the_living_dead


Bruno Mattei, vissa ser honom som en hjälte, och vissa totalt avskyr hans filmer. Jag faller i den första kategorin och jag älskade varje sekund av hans Predator rip-off ”Robowar” samt hans vansinnigt underbara Aliens + Terminator-rip, känd som ”Shocking Dark”, ”Alienators” och t.o.m. ”Terminator 2″. Han var även delaktig i ”Zombie 3″ (”Zombie Flesh Eaters 2″), där han tog över regi rollen när Lucio Fulci tyvärr blev för sjuk för att orka göra klart den. Det lär vara Mattei’s förtjänst att ”Zombie 3″ fick ett sånt rejält högt tempo där action-scenerna staplas på varandra.

Det var med stor förväntan jag än en gång återvände till hans ”Hell of the Living Dead” (även kallad ”Zombie Creeping Flesh” och ”Virus”) på Njutafilms fina DVD utgåva, då det var ett antal år sen jag såg den senast.

Nya Guinea. En kemisk fabrik framställer ett nytt biologiskt vapen kallat ”Sweet Death” (!!!) som bot mot problem med överbefolkningen. Dock går självklart något åt helvete redan 2-3 minuter in i filmen, gasen släpps lös med resultatet att befolkningen på ön blir smittade och förvandlas till zombies.

En elitstyrka skickas genast ut för att ta reda på vad som gått fel på fabriken, på sin väg stöter dom på en blond TV-reporter som gärna klär av sig naken när hon ska beblanda sig med öns infödingar. Även bland dessa har smittan börjat sprida sig och det blir en hel del pang-pang innan dom når fabriken för den slutgiltiga striden.

Som vanligt när det gäller herr Mattei så har han snott och lånat idéer. Bl.a. från Dawn of the Dead när det gäller elitstyrkan, utseendet på de levande döda och filmens soundtrack, som är skapat av kultgruppen Goblin. Även spår från Goblins soundtrack till ”Contamination” dyker upp lite här och där. Filmen är dessutom fylld med ”stock footage” i form av lite naturbilder m.m. lite här och var.

Dock är det inget som stör, utan istället ökar det bara filmens charm. Det är ett hyfsat högt tempo, mycket skottlossningar och mängder av inälvor som dränker skärmen. Filmen har ett glatt humör trots temat, och det bjuds på en hel del glimten i ögat partier i bästa Italiensk anda. Skådespelarprestationerna är av den klassiskt Italienska överspelande sorten, precis som det ska vara.

Tyvärr gick Bruno Mattei bort år 2007. Men han lämnade oss med en stor katalog av underhållande rullar och han fortsatte riktigt hårt även under 2000-talet med att spela in filmer i bl.a. zombie- och kannibal-genren. Även dessa senare verk var renodlade rip-offs. Bl.a. Zombies: the Beginning (vilken blev hans allra sista film, år 2007) som är en oförskämd Aliens-rip där t.o.m. dialogen till stor del är snodd. Rekommenderas om ni finner den!

Njuta Films DVD-släpp håller en bra klass med en transfer som är något soft, men har fina färger och i stort sett fri från repor och smuts. Ljudspåret innehåller en fantastiskt underhållande engelsk dubbning som sig bör inom genren, och håller en hyfsad klass som man kan förvänta sig med tanke på ålder och budget.

Hell of the Living Dead är inte den bästa inom Italiensk zombie-film, och kommer inte upp i samma liga som ”Zombie Flesh Eaters” och ”Zombie 3″, men trots sina brister, så är det en redigt underhållande film för fans inom genren.

[betyg3]

Svante Skoog
Galen Heavy Metal dåre, som är redigt svag för gamla Hong Kong-rullar och Italienska skräckklassikers sedan VHS-tidens glansdagar!
Dela:
Pusha
Blogg listad på Bloggtoppen.se Film/Tv Nöje och Underhållning Bloggparaden