Om du vill få bättre översikt på vilka filmer som blivit recenserade kan du kika in här i arkivet där filmerna finns listade i bokstavsordning.

Recension

Sida 9 av 1312345678910111213

recension_crank2
Fullt ös medvetslös är bara ett av alla uttryck som dyker upp när jag ser Crank: High Voltage, en film som aldrig stannar upp! Från allra första bildrutan lyckas man inte bara öka tempo, utan skruva till det flera gånger om hela vägen fram till dess filmen tar slut. Det finns så många underbara scener i Crank: High Voltage att man tappar räkningen, och skaparglädjen tycks stundvis rinna över kanten på TV:n i rent överflöd. Regissörerna, Neveldine och Taylor, har sagt att Crank 2 är en film för den första filmens riktiga fans. Och man har inte varit rädd för att lägga i högsta växeln och bjuda på fullkomligt heltokig, och rejält barnförbjuden action, med så mycket adrenalin att man nästan får stanna filmen ibland bara för att samla sig.

Dela inlägget!
Pusha

recension_command_performance
Jag nämnde tidigare i recension av en Seagal-film, hur de gamla actionhjältarna som fortfarande håller sig kvar i genren, gått mot en brutalare slags våld med åren. Det i takt med att tempot på våldet också dragits ner. Command Performance är minst sagt brutal, och när det smäller, då smäller det hårt. Blodet forsar, folk spetsas, sprängs och man har inte varit rädd för att kötta till det ordentligt vid varje tillfälle som ges. Huruvida Dolph faktiskt dragit ner så mycket på sitt tempo är förstås en annan fråga, vår store muskulöse Svensk har alltid varit något av ett hårtslående stjärtsparkande kylskåp med frostiga kommentarer.

Dela inlägget!
Pusha

voddler
Uppföljare som vida överstiger sin föregångare. Isaac Florentine (regissör) må ha gjort en hel del skit i sin karriär, Undisputed 2 representerar dock vändpunkten (med lite god vilja skulle man kunna hävda att den inföll redan 2003 med Special Forces). En stor anledning till filmens framgång är Scott Adkins och Michael Jai White, vilka också fick sig ett uppsving tack vare filmen. Storyn handlar lika mycket om båda dessa fighters och deras kamp (bokstavligen) innanför fängelsemurarna, och introducerar samtidigt några sidostorys som motiverar våra fighters lite extra.

Flertalet riktigt sköna fighter presenterade via en story byggd för att ge så mycket tid som möjligt med sparkar och slag på duken, precis som det ska vara. Filmen må vara en bit från mästerverk, men är trots det mer än lovligt underhållande, och väl värd att återkomma till, främst för Adkins coola hoppsparkar i duellerna mellan två av actionvärldens främsta.

Perfekt uppvärmning för kommande Undisputed 3 med Adkins i huvudroll.
betyg3komma5-framsida

Dela inlägget!
Pusha

voddler
Den sista Jackie Chan-filmen på Voddler, och även den nyaste av de som finns tillgängliga. Tyvärr så är det inte den bästa, tvärtom, och anledningen till detta är, förstås, att filmen cirkulerar kring en fjantig liten Karate Kid-kopia. Trots att man fått både Jet Li och Jackie Chan att vara med i filmen, och möjlighet att bjuda på de allt för efterlängtade fightscenerna mellan dessa giganter, så fegar man ur. Filmen handlar istället om en mobbad kille som genom att transporteras till en annan värld, finner styrkan att stå upp för sig själv i sin egen värld. Jackie och Jet hamnar i biroller och vi får än en gång se en film om en amerikansk skitunge, som på några dagar ska lära sig slåss och därmed besegra den onde härskaren, vilken bara har styrt landet och världen med järnhand de senaste 500 åren…

Jag köper det inte, om inte det redan framgått. Jackie Chan och Jet Li har långt ifrån fått det spelrum de förtjänar, både vad gäller antalet fightscener, såväl som nivån på de fightscener som faktiskt förekommer. Trots legendaren Yuen Woo-Ping som action-regissör och koreograf så känns fighterna hela tiden snäppet för barnvänliga. Men vad väntade jag mig egentligen från Rob Minkoff (regissör) vars senaste tre filmer är Stuart Little, Stuart Little 2 och Haunted Mansion (med Eddie Murphy)..

Forbidden Kingdom plockar poäng på att en halvdan fight i regi av Yuen Woo-ping med Jet Li och Jackie Chan, fortfarande är en jävla fight. Det hela är också ett okej matinéäventyr för riktigt sega dagar, det är dock långt ifrån vad man hoppats få ut av en film med både Jet Li och Jackie Chan.
betyg2komma5-framsida

Dela inlägget!
Pusha

voddler
Lite över 10 år tog det innan filmen faktiskt blev gjord, och att Chuck Norris då fortfarande var villig att dra på sig de gamla Chuck Norris-jeansen och låta rundsparkarna vina genom luften, var kanske snarare av plikt än för nöjet att än en gång sparka stjärt på vita duken. Att Jean-Claude Van Damme-wannaben Daniel Bernhardt spelar bad guy i filmen höjer inte direkt förhoppningarna på en bra film, och en bra film, det är det tyvärr inte. Skrämmande platt story och sorgligt tom på allt vad action heter, men kanske värre än allt annat, vart är alla rundsparkar!? Nu tänker ni kanske att man inte ska förvänta sig att en man i 65 års ålder ställer sig och rundsparkar en nästan två meter lång Daniel Bernhardt i huvudet, men, det är ju faktiskt Chuck Norris vi talar om här..

Nåväl, det var ingen överraskning att en film med Chuck Norris gjord efter det tidiga 90-talet, inte skulle bjuda på så mycket av något, mer än uttråkning. Med det i åtanke var The Cutter aldrig en besvikelse, bara en bekräftelse på misstankarna, en bekräftelse som dock behövdes få.

Jag låter mig färgas av min ungdomsidolisering av mannen som gjorde hockeyfrillan cool, och höjer betyget från den etta det egentligen är, till en tvåa, det var kul att ses igen Chuck.
betyg2-framsida

Dela inlägget!
Pusha

voddler
Ytterligare en Jackie Chan film på Voddler, och ytterligare en underhållande film. Det finns flertalet riktigt underhållande fightscener och stunts som får en att sitta med ögonen uppspärrade, tyvärr omges de av lite väl många bilscener, något som förvisso inte är dåligt i sig, men här kan jag inte påstå att det är helt positivt. Inledningsvis känns det faktum att varenda klipp på en bil, buss, truck, moped o.s.v. är uppsnabbat rejält, mer som en väldigt typisk och rolig grej. När filmen i slutändan däremot mynnar ut i ett rejält race där det staplas oändligt många sådana klipp på varandra blir det dock ganska uttjatat, trots att man placerar racet på ”Japans farligaste bana”, och varenda bil vänds upp och ner i ett fyrverkeri av explosioner. I rätt sinnelag (med vänner och öl) är det dock en avslutning som kan gå från tragisk till fantastisk..

Början och slutet må vara ganska svaga, mitten briljerar däremot! Här får vi verkligen se Sammo Hungs redan då erfarna action-regi komma till användning. Näv- och fot-utbyten varvas med kulor och granater, för att bytas av med diverse närliggande objekt (stolar, tivoli-hammare, bilar, o.s.v.), på klassiskt Jackie Chan-manér.

Det största frågetecknet i Thunderbolt, är varför Jackie Chan’s karaktär, Chan Fo Toh (Alfred Tung i USA), kallas för ”Jackie” ett antal gånger i slutet…

Fortfarande en klart underhållande film, vars betyg dras ner tack vare den svaga inledningen, och ganska långtråkiga slut, en svag trea blir betyget.
betyg3-framsida

Dela inlägget!
Pusha

voddler
Ajaj, vart börjar man, Mercenary For Justice var 90 minuter lång och ca 70 minuter för lång… Den är så ofattbart tråkig att man knappt kan tro det. Skådespelet är så enerverande drygt och hopplöst tokdåligt att det blir frustrerande. Sällan har jag kännt mig så rastlös när jag sett en film.

Det finns stunder, väldigt få, där filmen glimtar till och man börjar få se något som snuddar vid att vara underhållande, men, nej.. Jag är inte helt säker på hur de lyckats, det smäller genom nästan hela filmen, det skjuts och exploderar på alla möjliga ställen och på alla möjliga sätt, men, det är hela tiden meningslöst effektbajsande av den värsta sort. Allt är gjort utan tillsynes någon som helst fingertoppskänsla, filmen saknar både karaktär och karaktärer. Vi följer siluetter i en katt och råtta lek med fokus på utpressning och plastiga oengagerande relationer som ska bära upp hela filmen.

Mercenary For Justice är inget annat än riktigt dålig och en riktig plåga att sitta igenom, undvik!

betyg1-framsida

Dela inlägget!
Pusha

recension_zombieland
”Regel #32 i Zombieland, njut av de små sakerna”. Zombieland är fylld till bredden av dessa små saker, och det är inte svårt att njuta. Allting är vältimat, väl utfört och lagom opassande. Woody Harrelsons karaktär, Tallahassee, har två saker kvar i livet han gillar: twinkies (en slags bakelse/godis), och att döda zombies. Något han också utför med bravur. Att följa honom är filmens starkaste del, och största behållning. Hans kommentarer, reaktioner, och besatthet av att på så roligt, snyggt och coolt sätt som möjligt döda zombies, i en ständig jakt att befästa den roll han spelar inför gruppen, fortsätter att underhållla hela vägen. Resterande karaktärer är förvisso också underhållande, och måttligt skruvade, de når dock aldrig riktigt upp till riktigt samma nivå som Tallahasse. Det är dock förståeligt då han, i min mening, är en av de mest underhållande karaktärer som visats på bioduken på länge, och en av de bästa zombiefilmskaraktärerna någonsin!

Dela inlägget!
Pusha

voddler
Rumble in the Bronx var en av de första Jackie Chan-filmerna jag såg, och jag minns fortfarande hur häpnadsväckande det var. Fram tills dess hade jag levt på Bruce Lee-filmer samt västerländsk action (läs: Chuck Norris, Van Damme, Seagal), och även om dessa också är riktigt bra och tillhör samma genre, så är det en väldigt stor skillnad mellan dem och Jackies filmer. Antalet stunts, dess idérikedom och känslan av att aldrig veta hur nästa steg såg ut, rent actionmässigt, var helt nytt. Att se Jackie Chan var som tidigare nämnda skådisar på speed, ibland satt man bokstavligen med hakan i golvet och det var inte ens en fråga om huruvida man skulle spola tillbaka och se om vissa scener, man skulle göra det.

Rumble in the Bronx är förvisso långt ifrån Jackies bästa film, den exploderar aldrig in i det där helt vansinniga tempo som Hong Kong-filmerna många gånger gör, där man finner sig själv nästan behöva gripa tag i armstödet på fåtöljen. Den är dock ett perfekt exempel på en lyckad målgruppsbreddning, i och med sitt fokus på den västerländska marknaden, och fortfarande en grymt underhållande actionfilm som blandar humor och slapstick med fantastiska stunts hela filmen igenom. Att storyn och skådespelet är så plastigt, fejk och dåligt att man slår handen för pannan, drar aldrig ner betyget så mycket som man skulle kunna tro, för hela tiden spexar Jackie loss i något urhäftigt stunt som får en att glömma allt annat. Rumble in the Bronx är fortfarande en fantastisk actionfilm, och har du inte sett den är den ett måste!
betyg3komma5-framsida

Dela inlägget!
Pusha

voddler
Först ut i genomgången av film på Voddler, är Detention med Dolph Lundgren från 2003. Nu Image ligger bakom filmen, vilket ingav lite hopp då de, som jag tidigare påpekat, är ett mer välproducerat Cannon för 2000-talet. Detention är dock allt annat än välproducerad, den låga budgeten kan tydligt ses redan i antalet bad guys (fem), som Dolph ska ta sig an. Något som resulterar i oändligt många tråkiga bilder på folk som skjuter i luften och tafatta försök till våld. Klimax på filmens idioti nås nog när Dolph beväpnar sig själv med en stor sköld, (sån som kravallpoliser har) och rör sig fram till en badguy för att bara trycka henne över ett skrivbord och därefter fly. Ja, ni läste rätt, Dolph Lundgren flydde, inte särskilt trovärdigt. Hela filmen fortsätter i en orgie av dåligt skådespel, hopplöst lågt tempo, drivor av onödigt filmmaterial som inte gör någonting för filmen och en lysande frånvaro på allt vad action heter. Grattis Detention, den andra filmen som någonsin belönas med betyget Ögonvåldtäkt på Violent Cinema!

betyg0-framsida

Dela inlägget!
Pusha
Sida 9 av 1312345678910111213
Blogg listad på Bloggtoppen.se Film/Tv Nöje och Underhållning Bloggparaden