Om du vill få bättre översikt på vilka filmer som blivit recenserade kan du kika in här i arkivet där filmerna finns listade i bokstavsordning.

Recension

Sida 5 av 1312345678910111213
recension_a-team

När jag växte upp var A-Team det coolaste man kunde se på TV, jag har sett varenda avsnitt flera gånger om, och hyrde till och med VHS-band med avsnitt från lokala videobutiken i mina yngre dagar. För ett par år sedan såg jag några avsnitt igen då de visades nattetid på TV, ni vet vid de där gyllene timmarna då man även brukade kunna se Magnum P.I. och Walker Texas Ranger. I mitt minne var A-Team supercoolt, superhårt och superactionfyllt. När jag såg det igen insåg jag att så inte riktigt var fallet. Skitsamma tänkte jag, A-Team förblir fortfarande en av 80-talets coolaste tv-serier. När den nya filmen utannonserades var det mycket snack om att den inte skulle leva upp till originalet, när castingen kom var de flesta positivt överraskade och när trailern kom delades folkets åsikter mellan de som tyckte det såg fantastiskt ut, och de som inte tyckte det gjorde serien rättvisa.

The A-Team är precis som jag vill minnas serien, men knappast som den egentligen är. Filmen är underbart korkad, fantastiskt underhållande och fylld till bredden med action! Allt vad logik heter kastas ut till förmån för vad som kommer vara roligt och coolt, och bäst av allt är att allting fungerar, bara man låter sig sugas in i filmens värld. Det är lite som när MacGyver bygger saker av kottar, sugrör och silvertejp, man ler lite, ignorerar de där tankarna som säger ”det där skulle aldrig fungera”, och låter sig sugas in i ögonblicket.

Filmens största styrka är dock inte det faktum att den rusar iväg i ett helt vansinnigt högt tempo, dess styrka är att varenda bild andas glädje! Alla i filmen ser ut att ha så vansinnigt roligt, allting tas med en klackspark och skämten avlöser varandra. Oavsett vad de befinner sig i för situation är det lugnt, ingen fara, det här fixar sig. Situationsexempel (liten spoiler men det är med i trailern), deras flygplan blir nerskjutet, de hoppar i en pansarvagn och faller tusentals meter mot en säker död, B.A. som varit medvetslös börjar piggna till och alla brister ut i skratt, B.A. är nämligen extremt flygrädd.

Filmen är förstås inte perfekt, det saknas ordentliga antagonister, saker och ting fungerar för att de behöver fungera, storyn är simpel o.s.v. men allt det bleknar när man ser filmen, för den är så grymt underhållande! Det här är film ‘as it should be’, film är inte verklighet, och i det avseendet är A-Team nästan perfekt!

[betyg45]
Klicka här för att se trailer till filmen!
Filmen går på bio

Dela inlägget!
Pusha
recension_from_paris_with_love

Utan att överdriva kan jag påstå att Pierre Morel är på god väg att bli en av nutidens främsta actionregissörer. Han inledde karriären som fotograf/kameraman och har bl.a. varit ”Director of Photography” på Danny the Dog (Unleashed), Transporter 1 samt 2 och War. 2004 gjorde han den urgrymma District 13 (Banlieue 13), fotade därefter ovannämnda filmer (förutom Transporter 1), och återvände 2008 med den fantastiska Taken. Än en gång i registolen kommer nu hans senaste film, From Paris With Love, med en rakad, stenhård och helt sjövild John Travolta i rollen som superagenten Charlie Wax. Han är killen som blir inringd när de verkligen sitter i skiten. Han drar sig inte för att vända upp och ner på halva stan i lagens namn, saknar samvete och bryr sig föga om rätt och fel mer än att för att hålla ryggen fri. Han blir förstås ihopparad med kårens mest rakryggad nybörjare, spelad av Jonathan Rhys Meyers, som ifrågasätter inte bara hans metoder, utan vilken sida han faktiskt står på.

From Paris With Love visar snabbt vad den kommer bjuda på genom Travoltas introscen. I ett förhörsrum på flygplatsen drar han igenom en halv ordbok förolämpningar riktade åt auktoriteten som håller kvar honom, allt för att få behålla några amerikanska energidrycker som inte får transporteras in i Frankrike. Rå humor blandas friskt med brutala och välkoreograferade actionscener vid sidan om hetsiga jakter och stora explosioner, allt i en fartfylld story som aldrig låter filmen stanna upp. Pierre Morel styr säkert filmen på rätt spår hela vägen, precis som sina tidigare filmer, och jag kan knappt bärga mig inför hans nästa film, som inte är någon mindre än Frank Herberts Dune!

”Royale with Cheese”!

[betyg4]
Klicka här för att se trailer till filmen!
From Paris With Love kommer på DVD och Blu-Ray 28/7

Dela inlägget!
Pusha

recension_12rounds
Renny Harlin, finländaren som gick från finsk reklamfilm till Hollywood-action och fick jobba med några av dess största stjärnor. Die Hard 2, Cliffhanger och The Long Kiss Goodnight är alla tre klassiker som tål att både nämnas och ses igen. Det såg lovande ut för finländaren, trots en del stolpskott emellan de nämnda filmerna. Sen kom Deep Blue Sea (förvisso ekonomiskt framgångsrik), Driven, Exorcist: The Beginning, och minnet av filmerna Renny gjort i början av 90-talet började glömmas bort mer och mer för varje ny film. 2007 återförenades han med Samuel L. Jackson i filmen Cleaner, som faktiskt var helt okej. Nu har Renny än en gång fått göra det han gör bäst, en riktig actionfilm med explosioner, biljakter och massa våld! Så håller den måttet, är Renny tillbaka i form?

Storyn är nästan en direkt kopia av Die Hard: With a Vengeance, med backstoryn/upptakten från Die Hard inbäddad i samma film och såklart smått modifierad. 12 Rounds blir ett nytt namn för leken ”Simon says” och John Cena måste göra precis vad filmens badguy instruerar honom om, 12 gånger, eller i 12 ronder om man så vill, för att rädda sin flickväns liv. Svårighetsgraden höjs för varje rond och får en alltmer explosiv avslutning.

En enkel story som känns lika genial som den känns B. I samma vända som de mer eller mindre garanterar 12 spektakulära actionscener, som inte behöver hänga samman på något vis mer än vem som är i dem, garanterar de nästan att det är just det de kommer fokusera på, och strunta i andra delar av filmens utveckling. Det faktum att wrestlaren och numer wannabe-actionstjärnan John Cena gör huvudrollen, är ytterligare en garanti för fokus på action, tyvärr inte för att han gör det så jävla bra, utan för att han inte gör något annat. Det här kan förstås ses på olika sätt, å ena sidan kan man se det som att det är upplagt för en högexplosiv skitfilm, eller så kan man se det som att det är upplagt för en grym actionfilm som fattat vad action handlar om!

Tyvärr är John Cena inte huvudrollsmaterial, han har inte det som krävs för att få med sig publiken i en och en halv timme, han är inte heller vidare intressant som actionskådis för allt han har är stora muskler och några bodyslams. 12 Rounds är inte heller vidare intressant som actionfilm, trots en del välgjorda actionscener känns det hela tiden som att man inte riktigt når ända fram. Ett stort problem är även att den simpla storyn aldrig riktigt sätter sig, aldrig känns motiverad, och aldrig funkar, mycket tack vare de usla skådespelarprestationerna. Intressant är att man lyckats få tag i en skådespelerska som är sämre än John Cena för rollen hans flickvän för att få honom att framstå som bättre.

Om det inte finns något annat att se så funkar 12 Rounds som hjärndöd action om du är beredd att se humorn i allt som är så dåligt, det är dock inte en värdig återgång till actiongenren för Renny Harlin som kan så mycket bättre än såhär.

[betyg25]

Klicka här för att se trailer till filmen!
DVD: Reg 2, BD: Reg A

Dela inlägget!
Pusha
recension_ip_man2

Första Ip Man är en av få filmer som belönats ’5′ i betyg här på Violent Cinema. I rollen som Ip Man visade Donnie Yen upp en rentav utomjordisk kontroll, slog oss alla med häpnad i kampscenerna, och lyckades trots det inte se det minsta ansträngd ut. I alla vänskapliga matcher var han personifieringen av graciös, och i de andra personifieringen av brutal. Armar och ben bröts i en orkester av sparkar och knytnävesslag utdelade av en ständigt iskall Ip Man. Behöver jag säga att mina förhoppningar inför del 2 var höga?

I del 2 är kriget slut, Ip Man har tagit familjen och flyttat till Hong Kong där han försöker starta upp en ny Wing Chun-skola, något som visar sig vara svårare än han först trott. I Hong Kong finns det oskrivna regler för vem som får lära ut kampsport, och han måste först visa sig värdig. Som om inte det vore nog har de onda Japanerna nu ersatts med de ännu ondare Britterna, som styr hela Hong Kong bakom stängda dörrar.

Det är omöjligt att inte jämföra de två filmerna, och där del ett kändes nyskapande utan att revolutionera, känns del två upprepande och gammaldags. En riktig stereotyp för uppföljare. Om det är brist på fantasi, rädsla att ta bort något fansen gillade, eller tryck från produktionsbolag är oklart. Faktum är dock att det finns så många meningslösa karaktärer som dyker upp i denna film, enbart för att de var med i den första delen, att det är rentav pinsamt.

Ett annat stort problem är filmens dramaturgi, som bäst kan beskrivas som en tv-series avsnitt hopbuntade till en lång episod. Första delen är mer eller mindre Dragon: The Bruce Lee Story, andra delen är Rocky 4 utan träningsmontage, och ingen del blir särskilt bra. Första halvan har majoriteten av fighterna, och alla bra fightscener. Tyvärr är inte alla fightscener bra, det hypade slaget på fiskmarknaden kunde ha blivit riktigt bra, och glimmar till ibland, men sänks enormt av inslag som hör hemma i American Ninja snarare än Ip Man2!

Jobbigast är dock att Ip Man nu gått och blivit så jävla tråkig! Där han i första filmen agerade som en värdig mästare och inte ville slåss i onödan, hindrade det honom aldrig från att drämma till riktigt rejält när stunden krävde det. I Ip Man 2 kommer aldrig riktigt de där stunderna, och han spelar, för tittarens skull, mest på gamla meriter (även om han visar hur mycket bättre han är än motståndarna).

En ytterst odramatisk och ojämn historia med fightscener av ojämn kvalité. Mer än något annat visar Ip Man 2 hur bra dess föregångare verkligen var, för det är ju egentligen inte dåliga fightscener vi får se i uppföljaren, men i jämförelse så fullkomligt krossar originalet sin uppföljare. Filmens behållning är än en gång Donnie Yen, och de genomonda Britterna som är ‘so bad it’s good’, speciellt antagonisten spelad av Darren Shahlavi. Det tråkigaste är att Sammo Hung känns långt ifrån lika bra som han var i SPL (Kill Zone) för fem år sen, och det kanske börjar bli dags att inse sin ålder. Jag hoppas dock på att bli motbevisad.

betyg3-framsida
Klicka här för att se trailer till filmen!
DVD: Reg 3 (Engelsk text), BD: Reg A (Engelsk text)

Dela inlägget!
Pusha
recension_valhalla_rising

Inledningsvis känns allting spännande och intressant, det sparsmakade berättandet gör mig nyfiken, den intensiva brutaliteten gör mig hoppfull, och Mads Mikkelsens skådespel känns helt perfekt. Sakta men säkert börjar det dock dyka upp orosmoln. Det slutar hända saker, och det sparsmakade övergår till meningslöshet i en film som känns nästan en timme för lång trots att den är 93 min. Valhalla Rising är inledningsvis brutal men övergår sen till att bara vara brutalt seg. Snygg är den dock, riktigt snygg, och av Mads Mikkelsen riktigt välspelad.

[betyg1]

Klicka här för att se trailer till filmen!
DVD: Reg 2 UK

Dela inlägget!
Pusha
rubrik-angel-of-death

Zoe Bell, Lucy Lawless, Doug Jones och Ted Raimi, i en grindhouse-film skriven av flerfaldigt prisbelönta seritidningsförfattaren Ed Brubaker. Behöver jag säga att det lät intressant? Jag hade förvisso ingen aning om vem Ed var innan jag kollade upp honom, men de andra namnen var nog för att fånga mitt intresse. Nog för att det är en lågbudget-produktion passande ”grindhouse”-stämpeln, men inte fan bjuds det på de mängder exploitation som också hör till. I någon slags kärleksförklaring till filmens manusförfattare har klipparna också bestämt sig för att lägga in bildrutor i seritidningsupplägg i tid och otid, och oftast helt utan mening, och ofta med utfyllnadsmaterial som saknar relevans.

Det fanns dock ljuspunkter, främst stuntkvinnan/skådisen Zoe Bell, som inte är något mindre än 2000-talets Cynthia Rothrock. Hon slåss som ett dussin karlar och tar smällar som en tungviktsfighter utan att ge med sig. Synd att koreografi och kameraarbete inte är lika bra som Zoe är. En annan ljuspunkt är när Ted Raimi dyker upp mitt i allting, och gör en väldigt typisk Raimi-roll värd att hålla utkik efter.

Med tanke på att filmen är knappt 75 min lång känns det extra jobbigt att den ändå är så seg. Jag tittade på räkneverket gång på gång i hopp om att det skulle närma sig slutet, för oavsett hur cool Zoe Bell är så är filmen fullkomligt ointressant på alla sätt och vis, förutom att det är intressant hur provocerande det känns med så grovt fysiskt våld mot en kvinna, men inte mot de dussintals karlar som stryker med i filmen.

På gränsen till att duga en seg söndagseftermiddag.

[betyg2]

Klicka här för att se trailer till filmen!
DVD: Reg 1

Dela inlägget!
Pusha

recension_undisputed3
Fem filmer på tio år har Florentine och Adkins gjort tillsammans, det märks. Undisputed 3 visar gång på gång upp Adkins bästa sidor, både som skådespelare och fighter. Förra filmen hade Michael Jai White i huvudroll, det hindrade dock inte Adkins i rollen som antagonisten Yuri Boyka från att stjäla showen totalt, trots Whites fantastiska insats. Jag är bevisligen inte ensam om att tycka att så var fallet, då denna tredje installation handlar om just Boyka, och White inte är mer än ett minne.

Filmens handling är precis som den ska vara i en actionfilm som är uppe i del tre, med andra ord densamma som tidigare filmer med nya fighters och en liten twist. Bara några minuter in i filmen vet vi vad det handlar om (en internationell fullkontaktsturnering för fångar med frihet som första pris), och förutom några detaljer vet vi precis hur resten av filmen kommer se ut. Det regnar testosteron och de stenhårda kommentarerna avlöser varandra gång på gång. Huruvida något faktiskt är bra eller inte, är sällan av högsta prioritet, vad som är genomgående för hela filmen är dock att den vet exakt vad den är, och den klamrar sig fast vid den bilden likt en tonåring på en spritflaska. Jag tror stundvis att jag kastats tillbaka ca 20 år i tiden, och det enda som bryter illusionen är att filmens fightscener är för bra för att vara en västerländsk martial-arts-rulle!

Undisputed 3 är en film som lever på sina fightscener, och de är många. Bäst är förstås de med Boyka, resterande ligger dock inte långt efter. Man har gjort en rejäl ansträngning för att se till att varje fighter har sin egen stil, och att varje fight utformas efter just det. Mest nämnvärt, förutom huvudrollen, är Chilenaren Marko Zaror (Kiltro, Mirageman, Mandrill) som antagonisten ”Dolor”, och Capoeira-fightern Lateef Crowder som tidigare setts till i bl.a. The Protector (Tom Yum Goong).

Extremt coola fightscener med stundvis fantastisk koreografi! Underbart ”B” dialog ”Welcome gentlemen, and fuck you!”. Jag vill direkt kalla Undisputed 3 en fullträff, bara för ordvitsens skull. Stundvis lågt tempo och utdragna samt enformiga träningsscener hindrar mig dock, tyvärr, från att kunna belöna denna fantastiska film med en klockren femma. Det är dock inte långt ifrån, för det här är en film ni absolut inte får missa! Se den idag, imorrn, och resten av veckan! Klockren underhållning!
betyg4komma5-framsidan

Klicka här för att se trailer till filmen!

Dela inlägget!
Pusha

recension_chaw
När man finner en död kropp som ser sällsamt söndersliten ut i en liten by utanför Seoul gör man det enda logiska valet. Kallar det en naturlig död och låtsas som ingenting. Det är snart högsäsong för turismen, byns största inkomstkälla, och mitt i turisternas anstormning av den fridfulla byn, börjar folk åter försvinna. Rykten om en gammal legend börjar bubbla upp och snart står det klart att de har att göra med ett enormt vildsvin, med smak för blod och människokött! Landets främsta jägare kallas in för att ta itu med problemet, vilket visar sig vara lättare sagt än gjort.

Lagom intressant kände jag, men samtidigt, vem vill inte se en film om ett enormt köttätande vildsvin? Tyvärr får detta vildsvin aldrig ta så mycket plats i filmen som det borde, och effektarbetet är stundvis pinsamt uruselt. ”Ta på dig det här grishuvudet och spring”, eller ”Det där fixar vi med lite CGI” känns som potentiellt återkommande kommentarer under inspelningen. Men vad vet jag..? Jag vet att det inte såg särskilt bra ut.

Så filmen såg inte så bra ut, okej, några dåliga effekter måste väl inte helt sänka filmen? Och nej, så är inte heller fallet, effekterna är inte vad som sänker filmen. Tyvärr är det här dock ett illa berättat spektakel som har svårt att hålla fokus, och i ett försök att rädda sig självt försöker väva in fler storylines än vad både filmen och tittaren vill ha. Något som slutar i att denna dåligt skrivna, fult utförda och tråkigt spelade film blir på tok för lång i sina två timmar!

Koreansk skräck/komedi som varken skrämmer eller skrattar utan mest är en två timmar lång usel representation för Koreansk film som egentligen blivit grym de senaste åren. Se hellre The Host en gång till!
betyg1-framsida

Dela inlägget!
Pusha

true-legend
Woo-ping Yuen är tillbaka i registolen efter att ha agerat actionkoreograf i några av Hollywoods största actionfilmer i lite över ett decennium. Man kan tycka vad man vill om honom som regissör, men oavsett åsikt så måste det medges att han har en beundransvärd talang för att klämma in nästan oavbruten action i alla sina filmer. Så är förstås även fallet i True Legend, för även om det var längesen han gjorde en egen film så har han inte tappat greppet. Fightscenerna avlöser varandra och jag finner mig själv titta på räkneverket och häpna över hur mycket som lyckats hända på bara en halvtimme. Actionscenerna är imponerande varierande genom filmen och jag kan inte minnas att jag sett ens ett slag upprepas. Tyvärr blir det sällan sådär extremt over the top att man sitter med hakan i marken, inte heller sådär sanslöst bra att man bara sitter och småler för att man knappt kan fatta hur de bär sig åt. Filmen landar istället, actionmässigt, en bra bit över medel men också en bit under Woo-pings främsta verk.

Som film skiljer sig True Legend från det mesta. Den inleds som The Storm Warriors, övergår till Fist of Legend med övernaturliga inslag, tar en sväng förbi Crouching Tiger Hidden Dragon och Rocky för att tillsist avslutas i Fearless. Det är också tack vare detta som den lyckas presentera en så varierad mix av action. Tyvärr så blir intrycket av filmen som helhet väldigt splittrat, med endast huvudpersonen som återkommande röd tråd. Tur då att filmen i sig är så extremt actionpackad att man inte behöver bry sig om story så mycket. Det är lite som om man hälsar genom att slå någon i ansiktet, varpå han frågar ”hur är det?” med en krokig rundspark i bakhuvudet, vilket avslutas med en drunken boxing dans och ett slag genom en vinkruka som landar på struphuvudet som ”bra tack, måste rusa, hej då”. Men det är förstås en annan kultur…

Jämfört med förra gången han filmade berättelsen om ”Beggar So”, vilket var i Fist of the Red Dragon med Donnie Yen , är True Legend ett enastående mästerverk på alla sätt. Synd då bara att den filmen är så dålig… True Legend är dock allt annat än dålig, och den bjuder på en hel del (faktiskt riktigt jävla mycket) action och är väl värd både sin tid och pengarna. Ännu ett bevis på att Hong Kong är tilbaka i storform, och en fantastisk injektion av old school non-stop action signerat Woo-ping Yuen!
betyg4-framsida

Klicka här för att se trailer till filmen!

Dela inlägget!
Pusha

mikrorecensioner2
Oväntat brutal och dramatiskt seriös. Harry Brown är en kliché, men på rätt sätt, och i händerna på Michael Caine blir huvudkaraktären mer än bara en typisk hämnare, han blir en riktig karaktär och man bryr sig faktiskt om honom. Jag trodde inte Harry Brown skulle vara en så stark film som den faktiskt visade sig vara, och jag trodde inte den skulle vara så brutal som den faktiskt är. Det här är dock främst en drama/thriller, så om din kopp té är en actionrökare gör du bättrre i att vända blicken någon annanstans.
betyg4-framsida

Klicka här för att se trailer till filmen.

Dela inlägget!
Pusha
Sida 5 av 1312345678910111213
Blogg listad på Bloggtoppen.se Film/Tv Nöje och Underhållning Bloggparaden