Om du vill få bättre översikt på vilka filmer som blivit recenserade kan du kika in här i arkivet där filmerna finns listade i bokstavsordning.

Recension

Sida 12 av 1312345678910111213

recension_inglorious_bastards.jpg
Tarantinos Inglourious Basterds är snart äntligen här, och det har av många felaktigt kallats en remake på Enzo G. Castellaris fantastiska film Inglorious Bastards från 1978, eller Quel Maledetto Treno Blindato som originaltiteln lyder, vilket egentligen betyder Det Jävla Pansarförstärkta Tåget. Att jag kallar det fel att nämna det som en remake är för att de, förutom titeln och det faktum att det följer en bunt män under andra världskriget, inte har så mycket gemensamt. Tarantino började skriva på sin film för väldigt många år sen och idén föddes när han bollade idéer med en bekant, varpå de bestämde sig för att filmen skulle bli deras egen Inglorious Bastards, då båda gillade filmen så mycket. Men nog om det.

Dela inlägget!
Pusha

omdome_rubrik.jpg
Western med Viggo Mortensen, Lance Henriksen, Jeremy Irons, Renée Zellweger och Ed Harris, av Ed Harris. På förhand lät det helt fantastiskt, och såg ut att bli lite av en Once Upon a Time in the West i ny tappning. Till en början ser det bra ut, Jeremy Irons är ond, hård och perfekt för sin roll. Mortensen och Harris reser runt och hyr ut sina tjänster som temporära sheriffer för att rensa ut avskum från städer där de inte är önskade, och det hela ser lovande ut. Sen vänder det tyvärr, och eftersom jag redan nämnt Once Upon a Time gör vi det igen, för där den filmen är slående vacker i varenda scen och helt perfekt uppbyggd i stämning och scensammansättning, faller Appaloosa, om inte pladask, så i alla fall närapå. Berättelsen går ryckigt fram, tidshoppen känns oväntade och man blir ofta fundersam på exakt vad som hänt och hur länge det gått sen förra scenen. Viggo är förvisso genom hela filmen sådär supercool som han varit hela 2000-talet, Ed Harris varierar, Lance Henreiksen är med i 2 sekunder i hela filmen, Jeremy Irons håller jämn nivå och Renée fungerar för sin roll men står inte ut på något sätt.

Jag hade hoppats på en grym västernfilm där vi fått se Viggo som en slags Clint Eastwood för 2000-talet. Ed Harris Appaloosa är dock, tyvärr, inte en film som tillåter detta. Hela filmen saknar främst action, det finns på tok för lite av den varan för att vara en ”riktig” western. Filmen cirkulerar istället runt Renée Zellweger och hennes förhållande till filmens andra huvudroller i vad som under filmens två timmar, känns som ett förlängt avsnitt ur Days of Our Lives i vilda västern. Att jag känner mig besviken och lurad (främst gällande Lance som stod med på omslaget till den brittiska R2an jag köpte!), och betyget blir tyvärr inte högt. Se hellre 3:10 To Yuma om ni vill se en modern western, eller för den delen valfri rulle av Sergio Leone som efter ca 40 år fortfarande är överlägset bäst.

betyg2.png

Dela inlägget!
Pusha

omdome_rubrik.jpg
För ca 1½ månad sedan recenserade jag första delen av Red Cliff, betyget landade på 3,5/5 och jag kände mig positivt inställd till den avslutande andra delen i John Woo’s krigsepos. Det var då. När jag nu sett filmen är jag mindre positiv, tyvärr. Den andra delen har några fina ögonblick helt klart, och det finns några vändningar som inte var direkt förutsägbara, tyvärr är de inte heller direkt omvälvande.

I del två av Red Cliff har man gjort likadant som i del ett, men man har hoppat över nästan all action och tryckt in än mer ointressanta sidostories. Filmen känns ofta typiskt asiatisk töntkomisk och det blir nästan barnfilm över det hela stundvis. Tanken må vara att frammana oskyldigt skratt men slutar snarare i vad som bäst kan beskrivas som skrattretande och pinsamt. Dramatiska offrande av liv för att hjälpa sin sida vinna kriget blir inte alls så dramatiska som det är tänkt för jag har aldrig lyckats knyta an till personerna som offrar sig nog starkt, mest på grund av ett något undermåligt filmiskt berättande.

Jag skrev i recensionen av del ett att storyn tyvärr inte lyckas fånga tittarens intresse så som den borde med det fokus som lagts på den, och det gäller även för del två, samt de två delarna som helhet. Red Cliff 2 må smälla högre när det väl smäller och man har bokstavligen brännt pengar i en scen i del två, men det hela känns meningslöst utan ett sammanhang som ger scenerna den tyngd de vill utstråla. Det känns jobbigt att säga, men Red Cliff 2 var inte ens lika snygg som ettan, stundvis undrar jag om Woo går på halvfart och lever på rutin vid inspelningen, eller om han bestämt sig för en kaffepaus mitt i en scen för att låta någon assistent göra klart jobbet.

Red Cliff 2 har stundvis ett visst underhållningsvärde och det fanns några få scener som kändes smarta, men som helhet är det alldeles för utdraget, tråkigt och fattigt. ”This is psychological warfare” uttrycker en karaktär i filmen, och det är filmens problem. Ska man uttrycka psykologisk krigsföring i en film krävs mer än klipp visandes de olika krigsherrarna dricka te och vänta samt en person som rätt ut säger vad man som tittare får se på. Vi kan alltid hoppas att den amerikanske versionen som är de två filmerna i en blir tightare med mer underhållning på sin speltid, men förvänta er inget mästerverk. Det är ett sorgligt faktum att det blir tillbaka under sin sten för att hoppas på Woo’s återvändo som för varje år känns mer som en omöjlig dröm.

betyg2.png

Dela inlägget!
Pusha

recension_the_hunt_for_gollum.jpg
The Hunt For Gollum är ett fantastiskt exempel på att lyckas göra så mycket med så lite. Även om det är väldigt uppenbart att de inte gjort filmen på noll och ingenting är deras budget, i jämförelse med ”riktiga” produktioner, så låg att det knappt kan kallas för en bråkdel. Under sina 40 minuter rör sig filmen hela tiden framåt i raskt takt mot ett tydligt mål, det finns inga partier som segar ner, känns tråkiga eller onödiga, och tur är väl det för det hade inte lämnat mycket film på 40 min. Trots detta känns det dock inte som att jag har sett något som är, så att säga, färdigt. Men så var det aldrig meningen att vara en helt egen film heller, snarare en komplettering av sådant som finns skrivet i böckerna men saknas i filmerna Sagan om ringen.

Dela inlägget!
Pusha

recension_urban_justice.jpg
Jag skrev den här recensionen för sidan för två år sedan. Då hette sidan dock Ninjavision istället för Violent Cinema, och då var sidan fortfarande inte publicerad utan vi höll på att bygga upp en grund med texter. Att det sen inte blev någon sida förrens när Violent Cinema dök upp för några månader sedan är en helt annan sak. Eftersom Steven Seagal har en, för Violent Cinema, högst aktuell film på gång i och med Against the Dark, kändes det inte mer än rätt att bygga upp lite inför den med andra Seagal-rullar (plus att jag på detta vis får upp en recension men minsta möjliga ansträngning eftersom jag bara behöver renskriva).

Dela inlägget!
Pusha

recension_red_cliffv1.jpg
Det finns ingen anledning att dra ut på det, så jag säger det på en gång, Red Cliff är det bästa John Woo gjort sedan Hard Boiled (1992). För det är ett sorgligt faktum att actiongenrens, mellan 86-92, mästare, inte lyckades spotta ur sig en enda riktigt bra actionrulle under de 15 år i Hollywood som följde efter Hard Boileds release. Trots att han under den tiden jobbade med bl.a. Jean-Claude Van Damme, Dolph Lundgren, Tom Cruise, Nicolas Cage, John Travolta, Ben Affleck, Christian Slater, Peter Stormare, Ving Rhames m.fl. Det finns dock förstås ett undantag under dessa 15 år, nämligen tiominutersreklamen (för BMW, finns på youtube, klicka här) ”Hostage” där Clive Owen har huvudroll, en film som visade tecken på att Woo fortfarande var med i matchen. Och med i matchen är han definitivt i Red Cliff!

Dela inlägget!
Pusha
recension_ip_man.jpg

Att påstå att jag hade höga förväntningar på denna film är minst sagt en underdrift. Bortsett från det faktum att Donnie Yen levererat cool action de senaste 20 åren så är det speciellt samarbetet mellan Donnie Yen och Wilson Yip som nästan på egen hand lyft Hong Kong-martial-artsgenren de senaste 5 åren.

Dela inlägget!
Pusha

recension_28veckor.jpg
Introduktionen till de nya karaktärerna som denna film handlar om kan vara en av de tätaste och bästa scener som någonsin spelats in. Dramaturgin är som en filmatisering av uttrycket lugnet före stormen och vad vi får bekanta oss med är en familj som barrikaderat sig i en stuga ute på landet i hopp om att kunna vänta ut stormen och återgå till sina liv.

Dela inlägget!
Pusha

recension_28dagar.jpg
I Danny Boyle’s (Trainspotting, Sunshine) apokalypsfilm 28 dagar senare följer vi Jim, spelad av Cillian Murphy (Batman Begins, The Dark Knight), och några nyfunna vänner i deras kamp för överlevnad i ett virusinfekterat Storbritannien.

Dela inlägget!
Pusha

recension_the_new_barbarians.jpg
Ännu en klassiker som släpptes på svensk video på mitten av 80-talet av VTC!!
I denna Road Warrior (Mad Max 2) rip-off av Enzo G. Castellari (Bronx Warriors) möter vi hjälten Scorpion

Dela inlägget!
Pusha
Sida 12 av 1312345678910111213
Blogg listad på Bloggtoppen.se Film/Tv Nöje och Underhållning Bloggparaden