Om du vill få bättre översikt på vilka filmer som blivit recenserade kan du kika in här i arkivet där filmerna finns listade i bokstavsordning.

Recension

Sida 11 av 1312345678910111213

omdome_rubrik.jpg
Med denna tredje del känns det som att Transporter tappat gnistan nästan helt och hållet, tyvärr. Den första filmen var en härlig ‘over the top’-action film med skön humor och riktigt cool action som hela tiden var nog rolig och idérik för att få tittaren att skratta och låta sig underhållas trots dess absurditet. I del två misslyckades man lite med den fina balansgång som det faktiskt är, att lyckas med detta. Många scener kändes rentav fåniga och man började mer sitta och fnysa åt det hela, filmen hade dock nog bra drivkraft och härliga kontraster i karaktärer för att man skulle tycka att slutprodukten var okej. I del tre verkar man ha förlorat alldeles för mycket av sin fantasi, och kör på klichéer i en sällsamt tunn och innehållslös film, som t.o.m. lyckas kännas upprepande trots detta.

Dess största fel är dock att den känns helt makabert sönderklippt, och det finns inget bra flyt i filmen, någonsin. Till och med fightscener, som fortfarande är coola, lyckas förstöras av såväl klippning som hur de är filmade. Känslan av att vara mitt i skiten finns helt enkelt inte där, och filmen är aldrig ens spännande. Problemet med att sätta huvudrollen i ”dödshotande” situationer är att vi alla faktiskt vet att han kommer klara sig. Så hur gör man då för att ge det hela ett, för tittaren, belönande resultat av en sådan scen? Det hela ligger i just hur han klarar sig, själva belöningen, ”the big payoff”. Om inte den motsvarar vad det byggts upp för faller allting, och det är väl mer eller mindre Transporter 3′s största problem. Oavsett vad som händer vet vi att Statham kommer klara sig, vi vet inte hur men vi vet att han gör det, sen är det upp till filmskaparna att överraska och få oss att slå hakan i bordet och klistra ögonen mot skärmen för att slutligen brista ut i ett ”woooooow”, det här händer aldrig.

Transporter 3 är själlös, tunn, upprepande, förutsägbar, ointressant och knappt ens underhållande i sina fightscener, som även är för få, men främst för tråkiga. Jag kan dock förlåta Statham efter vad jag sett av Crank 2 som utan tvekan blir en av höstens bästa filmer.

betyg2.png

Dela inlägget!
Pusha

omdome_rubrik.jpg
Vinnie Jones spelar kallblodig mördare som plockar nattågets sista kvaravarande passagerare med hjälp av en rejält tilltagen köttbankningshammare (finns säkert ett riktigt fack-ord för ”verktyget”, men köttbankningshammare får duga här). Filmen baseras på en novell av Clive Barker. Det tar inte lång tid innan vi får se exakt vad för slags film det här kommer bli, när de i en av filmens första scener visar hur herr Vinnie brutalt klubbar ihjäl ett par intet ont anande passagerare. En notis innan jag glömmer det är att Ted Raimi dyker upp i en liten roll, vilket var en positiv överraskning, den karln är alltid underhållande, dock mest sida vid sida med Bruce Campbell, vilken inte är med här, tyvärr, men Ted är i alla fall med, som tåg-passagerare, och hans uttågande ur filmen är ganska komiskt (en annan rolig detalj var att tidigare UFC-mästaren och forne Pride-kämpen Quinton ‘Rampage’ Jackson är med och slåss mot Vinnie i en scen). Filmens huvudperson är dock en fotograf som, i jakt på den perfekta bilden, gör misstaget att förfölja Vinnie, slutligen ombord tåget.

Jag hoppades på mycket med Midnight Meat Train, tyvärr blev jag allt annat än nöjd. Vad gäller gore-halten så är det en hel del, dock inte alltid så bra, även om det för det mesta var rätt komiska scener. Att kalla det en skrämmande film går dock inte, för några direkt nagelbitande och skrämselsoffhoppande scener finns inte. Midnight Meat Train slutar som en blodig thriller med en så dålig twist/förklaring att endast en viss indier vid namn M. Night Shyamalalalalalan kan slå den på fingrarna.

En blodig film med en cool Vinnie Jones som lider rejält av en fullkomligt usel twist och brist på spänning och skräck.

betyg2komma5

Dela inlägget!
Pusha

recension_martyrs.jpg
När jag laddade Blu-Ray spelaren med denna nya franska skräckis visste jag inte riktigt vad jag skulle få. Jag hade dels hört att det var en så kallas ”Torture porn” film, m.a.o. i stuk med ”Hostel” och ”Saw” filmerna, men detta stämmer inte helt. Vad jag fick var en film som både chockerade och förvånade mig gång på gång.

Filmen börjar 15 år bakåt i tiden med att vårat offer, Lucie, flyr förvirrad och tydligt misshandlad genom ett övergivet område. Efter att den lokala polisen plockat upp henne visar det sig att Lucie har varit bortrövad sen ett år tillbaka. Polisen kan tyvärr inte få nån information ur henne om vilka som misshandlat henne eller vad som som har hänt, och det enda dom finner på platsen för dådet är stolen där Lucie suttit fastbunden och torterad i utan ett enda spår kvar efter förövarna. Hon hamnar på ett barnhem där den enda som får Lucie att komma ur sitt skal är jämnåriga Maria, som blir Lucies enda vän.

martyrs_ss01.jpg

15 år senare får vi följa vad som först verkar vara en normal dag hos en helt vanlig familj som precis ska äta sin frukost. Det knackar på dörren och där står Lucie, nu uppvuxen, beväpnad med ett hagelgävär med en rejäl törst efter en mycket brutal hämnd.

Mer än så här kan jag tyvärr inte berätta om filmen. Den är fylld av oväntade vändningar och twister och när man väl tror sig fatta vad det är för typ av genre filmen är stöpt i så tar den helt plötsligt nya vägar vilket gör att man efter de första 15 minuterna är som fastklistrad vid skärmen.

martyrs_ss02.jpg

Frankrike har blivit ett land att räkna med när det gäller brutala skräckfilmer av det slag som aldrig skulle få släppas från Hollywood-fabriken. Ändå sedan Alexandre Aja´s brutala mästerverk ”Haute Tension” (även känd som ”Switchblade Romance” här i Europa) så har frankrike blivit för skräckfilmen vad Italien var under glanstiderna på 1970-80-talet. Det är brutalt och våldsamt utan att man fegar ur och visar våldet utanför bild. Och det ska erkännas att undertecknad, trots 20 år av underbart frossande i splatter och våld, faktiskt vred sig ett par gånger i soffan av vad som utspelade sig på skärmen. Och det hör inte till vanligheterna, hehehe!

Jag hoppas verkligen att regissören Pascal Laugier, till skillnad mot Aja, stannar kvar i Frankrike och fortsätter på detta spår. För detta var en rejäl överraskning och det är bara att rekommendera!
Europeisk skräck lever!

betyg4.png

Dela inlägget!
Pusha

recension_storm_warning.jpg
Jävlar anamma säger jag bara! Det var länge sen jag såg en skräckfilm med så skönt våld att jag satt och studsade av glädje i soffan likt ett litet barn på julafton!

Men nu backar vi lite. Storm Warning är en australiensisk skräckfilm av Jamie Blanks som tidigare gjort två skräckfilmer i USA, ”Urban Legend” och ”Valentine”, som inte direkt impade på mig. Kanske var det Hollywood som höll honom tillbaka eller så blev det tredje gången gillt helt enkelt när han i sitt hemland filmade denna höjdare.

storm_warning_ss01.jpg

Rob har tillsammans med sin franska fru Pia bestämt sig för att ta sig en romantisk båttur utanför Westernport Bay. Detta trots varningar att en storm är på väg. När dom väl bestämmer sig för att åka tillbaks till land, råkar Rob köra vilse på den norra delen av bukten och istället hamnar dom på en ö där dom försöker finna skydd från stormen. När dom väl når fram till en skogsväg råkar dom bevittna en Jeep som en skräckslagen man förgäves försöker fly från. Rob och Pia smyger därifrån och fortsätter genom skogen. Tillslut når dom en gammal, till synes övergiven, bondgård som dom tar sig in i. Väl där inser dom att nån faktiskt bor där, två vuxna bröder och deras farsa, och dom är inte sugna på oväntat besök. Självklart är ju alla tre helt störda i skallen och tar Rob och Pia som gisslan och låser in dom i en lada. Efter en dos psykiskt och fysiskt våld, där Rob får ena benet brutet, bestämmer sig Pia att ge igen rejält. I äkta powerbitch mode, bygger hon fällor och planerar en redig hämnd och familjen får nu smaka på sin egen medicin.

Efter en hyffsat svag inledning så växer filmen för varje minut. Rullen påminner rejält om 1970 talets skräckfilmer med sjuka familjer på bonnvischan ala ”Texas Chainsaw Massacre”, en genre jag är svag för, och ett stort plus är även den rejäla svarta humor som filmen levererar.

storm_warning_ss02.jpg

När Rob och Pias hämnd drar igång så lägger filmen i en högre växel och filmen förvandlas till ett oväntat blodbad som jag uppskattade rejält. Hur kan man inte uppskatta en film där en man får sina pungkulor uppkäkade av familjehunden!? Och det är just dessa sista vansinnigt underhållande 20 minuter som får mig att höja filmens betyg ett extra snäpp!

Jamie Blanks, som förövrigt likt John Carpenter även gör sin egna filmmusik, spelade förra året in skräckfilmen ”Long Weekend” vilken enligt rykten också ska hålla måttet och som jag definitivt måste leta rätt på. Jag hoppas nu att Jamie Blanks stannar i Australien och fortsätter leverera underhållande och blodiga skräckfilmer, för denna får verkligen tummen upp!

betyg4.png

Dela inlägget!
Pusha

recension_dod_sno.jpg
Död Snö är inget mindre än fantastiskt underhållande från början till slut. Det hela sparkar igång med ett flyende offer i en mörk skog uppe i fjällen, tätt följd och snart mördad av de stencoola nazi-zombierna. Därefter introduceras vi till filmens resterande huvudkaraktärer, vilka bestämt sig för en weekend i fjällen med sina kära SS (snöscooter och sprit). Stämning i filmen går sakta från inledande skräck till avslutande slasherkomedi, och den gör det riktigt bra. Filmens regissör, Tommy Wirkola, berättade att denna, tillsynes Dusk Till Dawn-influerade idé, användes för att ”första halvan utspelas mest i mörker och då ville vi att det skulle vara en ren skräckfilm. Andra halvan utspelas på dagen och då tyckte vi att det passade med humor.”. Det hela är dock inte så direkt som att, nu blev det ljust, nu blir det komedi, utan rör sig sakta sakta mot denna växling, och väl där blir den bara mer och mer bisarr och komisk ändå tills filmens slut.

dodsno_ss01.jpg

Sjuka karaktärer, brutala mordscener, blod som sprutar, tarmar som slits ut, huvuden som delas som ägg där hjärnan agerar äggula, gamla legender som visar sig vara sanna, och i mitten Nazister som överlevt sedan andra världskriget genom att av någon oförklarlig anledning blivit hämndlystna giriga zombies. Det är lite av vad Död Snö bjuder tittaren på, och med det sagt vill jag påstå att det inte finns något att tveka på längre, det här är en film man måste se!

dodsno_ss02.jpg

Död Snö är utan tvekan den absolut bästa skräck/zombie/slasher-film som någonsin gjorts i norden, och till det en av de bästa filmerna som någonsin producerats från denna kalla del av världen. Med Död Snö på sin resumé känns Wirkolas kommande film, Hansel and Gretel: Witch Hunters, vilken produceras av Will Ferrel och Adam McKay något så oerhört intressant.

(Död Snö släpps i Sverige av Atlantic Film den 19e augusti. Sedan förste april finns den dock redan släppt i Norge, så om man klarar sig utan undertexter till norskan är det bara att köpa)

betyg4.png


En andra åsikt av Björn Lundberg.
Nazizombies, blod, sex, snö och bajs.

Egentligen behövs det inte sägas något mer. Död snö klarar att sälja sig alldeles utmärkt på bara de orden. Fan. Nazizombies räcker för att det ska börja pirra i magen på mig. Blev du besviken på Outpost? Levde (höhö) inte de nazizombisarna upp till förväntningarna? Ge då de norska nazizombisarna en chans! Missa inte den här filmen!
Nazizombies! 3/5



Edit: texten publicerades först den andre maj i kategorin ”Omdöme”. I och med dess svenska biopremiär har den nu dock expanderats och återpublicerats i kategorin ”Recension”

Dela inlägget!
Pusha

recension_theguardpost.jpg
Från regissören Su-chang Kong, regissören bakom 2004 års R-Point, kommer ännu en skräck/thriller i krigsmiljö. Efter att man tappat kontakten med en vaktpost nära den nordkoreanska gränsen skickas ett team över för att undersöka vad som hänt. Vid ankomst möter dom en chockerande syn där soldaterna på stationen blivit brutalt mördade/lemlästade. Det finns dock en överlevande. Misstänkt för dådet (inte helt oväntat med tanke på att dom mötte honom stående över liken totalt nerdränkt i blod med en stor yxa i handen) försöker dom få ur honom information om vad som hänt. Det visar sig att ett virus sakta men säkert börjat sprida sig, vilket får den smittade att, i ett koma liknande tillstånd, brutalt mörda allt dom ser. I återblickar får vi se när helvetet sakta men säkert börjar bryta ut och ganska snart så börjar även utredarna och deras mannar råka ut för liknande fall och viruset verkar på nytt spridas i en allt snabbare takt.

theguardpost_ss_01_0.jpg

Jag ska erkänna att jag är svag för skräckfilmer som utspelar sig på isolerade platser i stil med John Carpenters ”The Thing” m.m., och det var just den filmen jag kom att tänka på några gånger under filmens gång. Visst likheterna med den monsterklassikern är iofs få. Men den klaustrofobiska miljön och paranoian från den filmen finns även här. Likt den filmen kan din bäste vän vara smittad utan att du vet om det, och denne kan utan förvarning försöka mörda dig.

Filmen är två timmar lång, men trots detta rullar tempot på rätt bra. Det enda minuset är att det kan vara svårt att hänga med i svängarna ibland då hoppet mellan dåtid och nutid sker utan förvarning. Detta är dock inget problem efter en stund då man lär sig känna igen karaktärer från dessa två tidpunkter.

theguardpost_ss_02.jpg

Filmen bjuder på några rejält brutala scener och det finns en fin liten shootout massaker i filmen som fick mig att tänka på gamla John Woo filmer i sin råhet. Det finns även en oväntad höjdarscen där en smittad mer eller mindre förvandlas till en zombie, och denna scen bjuder på lite skönt gore. Jag hade nästan hoppats på att filmen skulle övergå till denna genre, men tyvärr blev detta filmens enda zombiescen. Men jag tackar ändå regissören för denna höjdpunkt!

Filmen bjuder på bra regi och skådespeleri rakt igenom. Fotot i filmen är även det av hög klass! Jag uppskattar även att den bjuder på en hel del överraskningar och inte trampar på i samma gamla förutsägbara spår. Tyvärr når den kanske inte upp till ”Blivande Klassiker” nivån, men fortsätter regissören på detta spår så kan han kanske bli Sydkoreas skräckmästare nr 1!

betyg3komma5.png

Dela inlägget!
Pusha

recension_theperfectsleep.jpg
The Perfect Sleep är något så annorlunda som en Indie-Martial-Arts-Noir, och en snygg och underhållande sådan därtill. Filmen kan egentligen beskrivas som ett familjedrama i sin grundstory dock, där svartsjuka styr handlingarna, och lögn, svek och bedrägeri står i centrum. Huvudstoryn berör främst hämnd, en vendetta, och att tvingas in i något utan någon möjlighet att vika av. ”Jag kom inte tillbaka, jag hämtades tillbaka” uttrycker vår hjälte och berättare, The Mad Monk, det hela.

Han blev uppväxt med och tränad i vapnens och kampens konst för att ta sig an ett liv i samma stil som sin far. Hans enda mening med livet är dock henne, de är uppväxta som syskon, han älskar henne, och han har för sig själv svurit att beskydda henne. Hemligheter från förr börjar krypa fram och underminera relationen mellan både syskonen och dess fäder. När hon, Porphyria, en dag finner en man att älska, faller hans värld samman, han lämnar dem och det våldsamma brotts- och mördarlivet bakom sig. Men en dag kommer de och hämtar honom, de slår honom medvetslös och slänger in honom i bagaget på bilen för att sen köra honom tillbaka och där fortsätta slå honom tills han gett dem vad de vill ha. Saker slutar dock inte som planerat för dem, han har ett ess i rockärmen, en plan, ”tillslut blir de så trötta att de inte orkar slå mig mer”, och det är då han slår tillbaka, hårt.

theperfectsleep_ss01.jpg

The Perfect Sleep cirkulerar kring våldet och huvudpersonens udda taktik i strider. Taktiken är att han alltid vinner för att han inte kan bli besegrad, att de inte kan slå honom tills han faller, för han faller inte, och med den tanken ständigt rådande ger han sig in i fight efter fight, alltid obeväpnad. Det är också det som gett honom öknamnet ”The Mad Monk”.

theperfectsleep_ss02.jpg

Det är alltid snyggt och noir-stämningen håller sig genom hela filmen. Gillar man trailern gillar man filmen. Action-scenerna är sköna och det finns ett par riktigt härliga karaktärer i filmen (bl.a. en viss doktor med förkärlek för djupt skurna sår, och att skapa dem). Monologerna som berättaren för filmen igenom är härligt stämningsfulla och blir sällan prat bara för pratets skull utan har faktiskt anknytning till filmen, nästan hela tiden. Ett stort problem i filmen är dock att författaren tycks ha fastnat i voice over-läge även när han skrivit dialogen, som tyvärr för det mesta blir väldigt styltig och orealistisk. Stundvis känns det nästan svårt att urskilja huruvida de pratar med personen de står öga mot öga med eller bara tänker högt.

Snygg stämningsfull noir-action som hade kunnat klättra ytterligare ett steg på betygsskalan om det inte vore för en något haltande dialog.
betyg3.png


En andra åsikt av Björn Lundberg
”The Perfect Sleep lyckas förmedla precis samma härliga känsla nu, som när jag först såg dess trailer. The Perfect Sleep är en mysig noir-rulle som är väl värd en titt. The Perfect Sleeps enda egentliga svaghet är dess något konstiga dialog. Monologen fungerar perfekt, men det gör inte att den automatiskt kan omvandlas till lika effektfull dialog. Underbar noir!” 3/5

Dela inlägget!
Pusha

omdome_rubrik.jpg
Efter att precis ha sett filmen kände jag mig något förvirrad över andra recensioner jag läst av den. Jag undrade lite om jag kanske mindes fel, för filmen stämde inte alls in med intrycket som getts via andra recensioner. Så jag googlade lite snabbt för att se om så var fallet. Så var det inte. Jag mindes rätt gällande majoriteten av de recensioner som kommit ut, även om de inte är jättemånga, ännu.

Jag höll mig undan från filmen samt att skriva något om den till en början av det enkla faktum att det var The Asylum, The Asylum varken kan eller vet hur man gör bra och underhållande film. Allt de gjort hittills, är att ta filmer med mycket försnack och göra en blek kopia med ett så likt namn de kan. Dessa släpps därefter innan filmen de kopierar hinner släppas, detta för att rida på vågen och dra in snabba pengar. Mega Shark vs Giant Octopus är dock inte som dessa då den inte har någon aktuell film den rakt av kopierar och försöker sälja sig på. Söker ni på filmen kommer ni hitta citat såsom ”Finally they listened to the fans and made an original film!”. Vad jag undrar över det är förstås hur The Asylum ens kan ha fans när allt de gjort hittills är dåliga kopior gjorda för att tjäna pengar och inte ens är försök till att vara bra, som det ser ut i alla fall.. Varför har de fans, hur har de fått dessa, varför fortsätter folk se deras filmer?

Det finns en härligt konspiratorisk teori från min sida nu gällande de recensioner och kommentarer som finns om filmen. De är en del av The Asylums reklamkampanj för filmen. Det går helt klart i linje med deras filmer att fabricera falska kommentarer och recensioner av filmen i hopp om att sälja extra på den. Det är egentligen den enda teori jag har och den enda logiska förklaringen, för den enda andra förklaringen är att precis alla som sett denna film och skrivit något positivt är helt totalt dumma i hela jävla huvudet för fyfan! Det är med stolthet och förskräckelse jag med gott samvete kan dela ut våran första nolla här på sidan för det här var verkligen ren och skär ögonvåldtäkt i dess sannaste bemärkelse utan att använda fysisk kontakt!

Maken till skräp får man tamejfan leta efter och The Asylum fortsätter härmed att vara svartlistade i mitt hem för det här vill jag aldrig behöva uppleva igen. Och det här är sagt från en person som driver en sida med fokus på B-film. Den framväxta genren ”So Bad It’s Good” har många guldkorn, och det är absolut roligt och underhållande med sådana filmer. Det här är dock en film som från början satsat på att bli en ”So Bad It’s Good” och sen misslyckats med det! Jag hoppas att ingen efter att ha läst det här ser filmen, för oavsett hur säljande titeln än må vara (och den är jävligt säljande), och hur mycket ni än må tro ni ska få se i själva filmen efter att ha sett den nästan lovande trailern, så kommer ni inte få se det.

Specialeffekterna får Lake Placid 2 (inte att förväxlas med sin mer än bara underhållande föregångare) att se ut som Benjamin Button! Återanvändningen av scener i denna film når rekordhöga nivåer och stundvis tror man nästan att något trillat på repeatknappen. Det är fult det är dåligt det är hemskt, aldrig aldrig mer, snälla!

betyg0.png

Dela inlägget!
Pusha

bloggbild13.jpg
Jag har tyvärr inte kunnat hålla Violent Cinema så uppdaterat som det bör vara den senaste tiden, det är för många andra saker av högre prioritet som behöver tas om hand för stunden. Att Machete äntligen börjar filmas, och det redan om fem veckor, enligt Danny Trejo, är dock alldeles för stora och för bra nyheter för att inte klättra högst upp i högen för prioriteringar!

Då vi ändå pratar om Rodriguez-filmer kan jag väl även passa på att nämna att bl.a. Neil Marshall är en av de regissörer Rodriguez har på listan över potentiella regissörer, och med tanke på dennes suveräna fingertoppskänsla för action såväl som skräck och inte minst monster (Dog Soldiers, The Descent, Doomsday), vore han närapå perfekt för jobbet!

Ett annat rykte som det pratats mycket om är Arnolds medverkan i Predators, något som Rodriguez nu dementerat, han har aldrig pratat med Arnold om att medverka i filmen. Karaktären Dutch från första filmen var dock huvudperson i det Predator-manus Rodriguez skrev i början av nittiotalet, vilket dock inte är samma manus som man nu tänkt filma.

Terminator Salvation
En väldigt kort åsiktsvädring om Terminator Salvation. En värdig uppföljare till en av tidernas snyggaste, mest over the top, coolaste och bästa acionfilmer någonsin, är det tyvärr inte. Terminator Salvation är absolut en nystart för serien, men trots detta hänger den väldigt mycket på sina föregångare, och tyvärr alldeles för mycket på den närapå horribla trean. När jag och Björn (från Violent Cinema) kom ut från biografen var bådas intryck och känsla att filmen varit mycket bättre om de gjort som resten av världen och låtsats om som att T3 aldrig kommit… Det blir dock förstås svårt när det är samma personer som skrev trean som skrivit fyran. Ett av de största problemen är att det känns som de lagt alldeles för mycket energi på att knyta ihop filmen med tidigare delar, speciellt då det så ofta känns så, ostigt.. T4 är dock action nästan hela vägen och det smäller högt, men om ni som jag värmde upp med tidigare delar i filmserien så kommer smällarna kännas alldeles för otajta och inte alls så extravaganta som skaparna hoppats. Det finns dock en scen som känns helt fantastisk och som lite fick hela salen att lyfta, när en viss guvernör som gjorde huvudroll i tidigare filmer gjorde entré. Det var lätt en av årets coolaste filmhändelser. Som en sista liten tanke vill jag även påpeka att man i och med marknadsföringstaktiken för T4 lyckats förstöra den helt och hållet då den stora överraskningen och själva twisten redan avslöjats, flera gånger om. Det gjorde filmen ganska ospännande och slätstruken.
betyg3.png

X-Men Origins: Wolverine
Många har sagt att de gillar den nyaste X-Men bättre än de andra filmerna, och ja, det gör nog jag också. Att göra denna bättre än de andra betyder dock inte att man gjort något bra, långt ifrån. Den nya X-Men känns meningslös, tråkig, stel, tråkig, och alldeles för fylld av töntiga mutanter som bara stoppats in för att ha så många mutanter som möjligt. Den här filmen är absolut inte bra, någonstans, och lyckas inte ens bjuda på bra action. När Ryan Reynolds började svinga sina svärd fick han Michael Dudikoff att se ut att vara ninjamästarnas mästare. Han får tamejfan nästan Seagals svärdsvingande i Against the Dark att se bra ut! Så tack men nej tack, Gavin Hood (regissör) X-Men Origins: Wolverine sög verkligen. Fast Liev Schreiber är jävligt hård.
betyg1.png

Dela inlägget!
Pusha

omdome_rubrik.jpg
Legendary Assassin är en klassisk martial arts-rulle i nytappning med en uppstickare i huvudroll. Wu Jing (även känd som Jacky Wu) är förvisso inte helt färsk i filmvärlden, men han har inte riktigt nått stjärnstatus, än (åtminstone inte utanför Asien). Och han har verkligen inte regisserat någon av filmerna han varit med i tidigare, även om han bidragit till koreografins utformning. I och med Legendary Assassin bryter han dock ny mark då han agerar regissör sida vid sida med Chung Chi Li, vilken är en av huvudkoreograferna i The Jackie Chan Stuntman Team.

Filmen bjuder på en hel del skön action, och Wu Jing visar prov på stor potential. Det hela känns dock en aning tråkigt, oinspirerat och repetetivt. Vad gäller story så är det inget nytt under solen, de kör rakt på från punkt A till B utan några överraskningar eller chocker, vilket förvisso brukar vara bra i en sån här film, det hjälper till att lägga fokus på det man verkligen vill se, hård action. Och man har verkligen försökt få till det, men det är tyvärr bara försökt, för hur mycket de än försöker göra en martial arts-rulle i stil med 80-talets klassiker så saknas idérikedomen, de våghalsiga stuntsen och de oväntade och överraskade sätten att slåss som var talande för genren på den tiden. Allra främst saknas dock en riktig ärkefiende att ha en redig showdown med, och det ersätts med en mjäkig story om hur han slåss för en kärlek som utvecklas under filmen.

Även om jag inte är överentusiastisk så är det här dock helt klart en film jag gärna ser igen, och är bättre än väldigt mycket av det som släpps i genren nu för tiden. Wu Jings bästa roll ligger dock fortfarande i rollen som bad guy i Donnie Yen-rullen SPL.

Stundvis övertydliga wire-stunts och uddlös action håller nere betyget på en film som dock visar prov på stor potential från huvudrollen, samt har en del coola scener som gör den klart värd en titt. Med det sagt vill jag också påpeka att det här ändå är klart mycket bättre än majoriteten av de martial arts-actionfilmer som görs utanför Asien, men eftersom den nästan helt saknar coola karaktärer och sköna kommentarer lever den bara på sin action.

betyg3.png

En trailer som helt klart kommer ge er mersmak inkluderas nedan, för i slutändan rekommenderas ändå filmen till alla som gillar martial arts-film.

Dela inlägget!
Pusha
Sida 11 av 1312345678910111213
Blogg listad på Bloggtoppen.se Film/Tv Nöje och Underhållning Bloggparaden