Lucio Fulci var ju mest känd för sina magnifika mästerverk inom Zombie filmen, som bl.a. ”Zombie 2″, ”The Beyond” m.m. Och vem kan glömma hans fantastiskt ultrasleaziga giallo/slasher: ”New York Ripper”?
MEN, under 80-talet så gjorde han även ett par filmer inom sci-fi & fantasy genren. Dessa har dock hamnat i skuggan av hans skräckfilmer, och de flesta har nog helt missat att de ens existerar.
Idag tar vi upp ”The New Gladiators”!
Italien, Rom år 2072. Enligt ”post-apokalyps” mallen, så har världen blivit en redig skithåla att bo i. De gigantiska och korrumperade TV-bolagen, styr mer eller mindre över planeten. Och i jakten på tittar siffror, erbjuds gladiator liknande sporter, där fångar slåss brutalt för sina liv i renoverat Colluseum.
Motorcykelstjärnan Drake (Jared Martin från Dallas m.m.) blir lurad och dömd till att ställa upp i denna brutala sport, när bevisen av när Drake försökte rädda sin fru undan ett gäng anlitade torpeder, blivit manipulerade av det ondskefulla bolaget. Tillsammans med bl.a. super hårde Fred Williamsson och Al Cliver, måste de nu fly fängelset i Colluseum, kick some serious ass, samt krossa bolaget som ligger bakom det hela.
Vi är inte direkt vana att se Fulci leverera actionfilm, och även om det inte är toppklass på det hela, så gör han bra ifrån sig. Även om filmen är lite av en rip-off av Rollerball och Blade Runner emellanåt, så är faktiskt Arnolds ”The Running Man”, en minst lika stor ripp av DENNA film. För att vara en Fulci film från 80-talet, så är den ganska tam på splatter fronten, även om vi får ett par typiska Fulci goreshots. Fulci är mer intresserad av att leverera hård action denna gång. Den kommer inte riktigt upp i samma klass som övriga italienska sci-fi filmer från tidsperioden, som t.ex. ”2019 After the Fall of New York”, och ”The New Barbarians”, men det är banne mig inte långt ifrån.
Filmen har tyvärr, än idag, inte fått ett enda vettigt släpp på DVD. Troma´s utgåva var riktigt medioker, och är nu out of print sedan en tid tillbaks. Den utgåva jag äger för tillfället, är den gamla svenska hyr VHS:n från ”Viking Video”, som är helt oklippt i 1.66:1 ratio (original 1.85:1). Den är fortfarande hyfsat lätt att få tag på, då den ofta dyker upp på bl.a. Tradera och liknande ställen. Förhoppningsvis får nåt kultbolag i USA tummen ur röven och ger den en välförtjänt uppgradering på DVD/BD.
Hur ni än får tag på den, så rekommenderar jag en titt tillsammans med ett gäng polare och några plattor med öl!
Nästa gång tar jag upp Fulci´s underbara Conan rip: ”Conquest”!
Dela inlägget! |
 |
Som ni märkt så har det varit slött med uppdateringar nu senaste två veckorna. Vi har alla haft mycket att stå i utöver Violent Cinema som dessvärre inte riktigt hunnits med. Matts har dock gjort fint inhopp med en underhållande dos av ”Djurvåld”, och jag kommer tillbaks med bl.a. mer filmer till ”50 Hong Kong” listan, och nåt kul obskyrt, under kommande vecka. Så kika gärna in då igen!
Fram tills dess! Ha en redigt spektakulär All Helgona Helg!! 
Cheers!!
Dela inlägget! |
|
|
Okej, djurvåld är inte något jag förespråkar, men i vissa filmer har de ändå lyckats göra det riktigt underhållande. Här listar jag mina 5 favoritscener där våld utövas av eller på djur (eller vs).
|
|
Ps. Markus skrev häromveckan om en film jag helt missat som antagligen går direkt upp i topp här. Lämna gärna en kommentar om du sitter inne med någon annan oförglömlig djurvåldsscen som jag missat eller glömt bort! |
|
Dela inlägget! |
|
Jag har precis sett Bunraku och The Warriors Way, två filmer med betydligt mindre gemensamt än jag först trott från deras trailers. Vad de har gemensamt är dock sitt genomgående användande av green screen, så till den grad att själva användandet känns som ett stilval snarare än en ekonomisk fråga. Och det är just vad det är, ett stilval, för man hade inte kunnat göra de här filmerna på något annat sätt. Att det ekonomiska trots detta inte räcker för att göra helt verklighetstrogna miljöer o.s.v. gör inte så mycket när det är jämn nivå genom hela filmerna, man liksom vänjer sig vid det och accepterar det. I synnerhet för Bunraku som ofta är helt löjligt snygg, och växlar mellan green screen och riktiga uppbyggda scener som närmast kan liknas vid teaterkulisser. Green screen-användandet möjliggör en kontroll över filmens utseende i form av bl.a. annars omöjliga kameraåkningar som annars reserverats för animerad film, och placerar filmerna någonstans mittemellan animerad och ”vanlig” film. Det här är förstås inget nytt men det är sällan använt till den grad som det används i dessa två filmer.
Någon som dock gjort det till sitt signum är Japanska regissören Kazuaki Kiriya, som med löjligt låg budget lyckats skapa sanslösa resultat i sina filmer Casshern och Goemon. Båda är visuellt häpnadsväckande i allt från kamerarörelser till själva bildkompositionerna, för att inte tala om dess färger. Och oavsett vad jag tycker om Bunraku och The Warriors Way så är det bästa jag fick med mig från de två, de återkommande minnena från Kiriyas filmer. Så med det sagt ville jag med det här inlägget egentligen bara säga till alla som tänkt se Bunraku och The Warriors Way, se till att se Casshern och Goemon också, ni kommer inte ångra er! Sen kan vi i enad trupp längta efter hans nästa film som låter sig var okänd och bokstavligen lyser med sin frånvaro.
Dela inlägget! |
|
Så var det fredag igen och vi har nått slutdatum för vår senaste tävlingen, i vilken man kunde vinna giallon Amer. Kommentarerna dominerades inte helt oväntat av Argento-filmer, lyckligtvis fanns det dock ett antal filmer av andra regissörer också. Likt tidigare har vi låtit slumpen avgöra vem som blir vinnare, och vann gjorde Hanna vars favoritgiallo var Argentos Deep Red (Profondo Rosso).
Vi tar en kort tävlingspaus och återkommer med ny lagom till Halloween, och ser då till att kompensera för den uteblivna tävlingsperioden också, så håll utkik efter det!
Dela inlägget! |
|
Någon som minns John Carpenter och hans stildanande karaktär Snake Plissken? Jag tänkte härmed starta ett rykte (eller spä på existerande?) som jag snart hoppas visar sig stämma.
Det finns nämligen ett samband mellan filmernas utgivningsår, vilket år filmen säger sig utspelas och en eventuell uppföljare.
Se bara själva:
- År 1981 släpps ”Escape from N.Y.” som utspelar sig år 1997. Det är alltså 16 år mellan årtalen.
- År 1996 släpps uppföljaren ”Escape from L.A.”, som utspelar sig år 2013. Här har differensen ökat ett snäpp till 17 år mellan årtalen. Notera att John Carpenter garderade sig här genom att släppa filmen ett år tidigare än den förra filmen utspelade sig, antagligen för att kasta falska dimridåer så att rykten som detta inte skulle spridas.
- En eventuell trea bör alltså gå upp på bio redan nästa år, 2012 och utspela sig 18 år senare: 2030. Rimligen bör Snake här ha en rollator med flames och inbyggd minigun. Även här förutsätter jag att Carpenter ger oss falska dimridåer inför fyran som alltså kommer 2029… ni fattar.
Så… med detta fullkomligt logiska resonemang utrett är det bara att börja spara till en böljande lejonman, damma av ögonlappen och drömma om vilken helveteshåla till ö som Snake härnäst ska invadera och sedan rymma ifrån, Hisingen kanske?
Dela inlägget! |
|
Söndagen spenderade jag, Markus & Myrica på Scifi-mässan i Göteborg, och förutom en 22″ hög Alienfigur så fick jag ett till trevligt minne för livet:
Ja, jag vet att jag ser fånig ut. Men att ha Robert Englund hängandes på axeln, som högljutt proklamerar ”- Violent Cinema YEAH! I like Violent Cinema!” kan få vem som helst att se fånig ut!
Dela inlägget! |
|
Van Damme-torsdag tycker jag! Så här kommer ett inlägg lastat med mina fem Jean-Claude Van Damme-favoriter! Läs vidare och se vilka de är, och lämna gärna en kommentar med vilka filmer du tycker är hans bästa!
1. Double Impact
Filmen vars omslag dessutom delvis pryder detta inlägg, ett givet val med sin dubbla dos Van Damme, då han gör båda huvudrollerna som tvillingbröderna Chad och Alex! Tillsammans tar de sig an organisationen som ligger bakom mordet på deras föräldrar, och får på vägen slåss mot den mest storbröstade mannen i filmhistorien, Bolo Yeung! Det gör inte heller saken sämre att trailern är en av de bästa som någonsin gjorts! Klicka här för att se trailern.
2. Bloodsport
Den bandade VHS:en med Ronny Svensson som presentatör för filmens sändning på Kanal 5 okänt år under tidigt 90-tal gick varm hemma i bandspelaren, det är ett under att bandremsan inte brann upp så mycket som jag såg den här filmen. Van Damme var den coolaste mannen i världen och jag ville slå Frank Dux rekord som presenteras i slutet så gärna att jag alltid slängde mig på marken och gjorde armhävningar när jag sett filmen. Träningsmontage, kompiskärlek, slagna rekord och en tävling med världens främsta fighters, en klockren fullträff vars ostighet och homoerotiska vibbar lyfter den till ännu högre nivåer när man nu ser om den!
3. Kickboxer
Egentligen tyckte jag bättre om King of Kickboxers med Loren Avedon i huvudroll, som är gjord efter samma mall som den här filmen. Båda är dock riktiga fullträffar, hela idén med att huvudpersonen mister sin bror, kampsportsmästaren, i en fight med en övermänskligt stark motståndare, och därefter börjar träna för att hämnas är simpel, rakt på, och upplagd för moment som alltid uppskattas. Träningsmontage, fight, vinst och feelgood. Släng in en grym huvudroll med några häftiga signaturattacker, en riktigt ond antagonist och fullträffen är ett faktum (lite som Rocky 4).
4. Nowhere to Run
Historien om den förrymde fången med ett gott hjärta fångade mig varje gång. Filmen är fylld av härliga one-liners levererade i takt med att Van Damme slår sin väg genom staden för att skipa rättvisa där lagen inte räcker till. Man blir verkligen glad när han lyckas, med allt han tar sig an, inte minst den coola motorcykeljakten där han byter mellan att köra på asfalt och i terräng om vartannat och motorcykeln magiskt byter däck hela tiden!
5. The Sheperd: Border Patrol
Va, en ny Van Damme-film!? Ja, faktiskt. Det finns ett flertal Van Damme-filmer som hade kunnat ta den här platsen, efter en del funderande kände jag dock att den måste vara med. Isaac Florentine och hans favoritskådis Scott Adkins gjorde här tillsammans med Van Damme hans bäst film på den här sidan 2000-talet. Han må va lite sliten i filmen, men han kompenserar genom att vara arg istället, och fighterna är, tack vare Florentines fingertoppskänsla grymma. Dessutom bidrar Adkins med en rejäl dos ”awesomeness”. Jag minns att jag hyrde filmen när den kom som en ”plus en” till en annan film, och tänkte att det blir skönt att runda av kvällen med lite b-action. Föga anade jag att den skulle bli kvällens main event!
Dela inlägget! |
|
Med en av de absolut bästa trailers för ett TV-spel någonsin, kändes zombiespelet Dead Island redan månader innan det kom som ett givet spel att göra film på. När spelet nu också gjort succé och sålt i miljontals exemplar har Lionsgate plockat på sig rättigheterna för en filmatisering, ledd av producenten Sean Daniel som en gång i tiden producerade John Woo’s USA-debut Hard Target med Van Damme i huvudroll. Klicka här för att se den fantastiska trailern!
Källa: Gamereactor
Dela inlägget! |
|
Världens lyckligaste monsterfilmvinnare är korad! Läs vidare och se om du vann!
Dela inlägget! |
|