artikel_28.jpg

”What did you infect them with?” Rage.”

År 2002 fick zombie- och katastroffilm en rejäl nytändning, och gnistan som startade det hela var 28 Dagar Senare. En brittisk zombie-film som bröt mot nästan varenda grundregel för vad en zombie faktiskt är, och i ärlighetens namn kanske inte borde kallas för en zombie-film över huvud taget. Filmen följer dock vissa aspekter som är så hårt associerade med just zombies att det är svårt att se den som något annat. Hela tiden finns det i bakhuvudet att vem som helst är en kapabel mördare, zombie-infektion eller rage-virus, båda sprids såfort saliv eller blod blandas och förvandlar då personen till en blodtörstig känslolös mördarmaskin vars enda drivkraft är mord och i zombie-fallet äta hjärnor. De dyker upp på de mest märkliga och oväntade platser, som om de blivit smittade och sen inte kännt av något att jaga så de bara väntar tills någon kommer, och först då attackerar de. Mörka rum, paranoia och förstås, en värld på väg att gå under, 28 Dagar Senare har allt det där och mycket mer, och det är en zombie-film, till det en av de bättre som någonsin gjorts.

artikel_28_01.png

Man kan på en kyrkvägg i 28 Dagar Senare läsa meddelandet ”The end is extremely fucking nigh” inte långt efter att huvudpersonen vaknat upp på ett övergivet sjukhus och vandrat ut i London för att finna att staden är till synes tom och övergiven. Ensamheten börjar fastställas och den tryckande känslan byggs stadigt upp, det hela till de briljanta tonerna från låten East Hastings av Kanadensiska post-rock-bandet Godspeed You! Black Emperor. Jag vill påstå att det här definerar den stora skillnaden på 28 Dagar Senare och 28 Veckor Senare. För där den förstnämnda fokuserar på övergivenhet och ensamhet handlar den andra om en mer storskalig konfrontation. 28 Veckor Senare är en riktigt bra uppföljare, trots att den är helt annorlunda. Som uppföljare gör den allt en uppföljare ska göra, allting är större, allt smäller högre, det är mer av allting och ja, den är helt enkelt dyrare. Där första filmen bygger upp stämning inför en annalkande konfrontation smäller tvåan på med soldater, attackhelikoptrar och horder av infekterade som bara väntar på att dö så det kan spruta blod åt alla håll och byggas stora berg av likdelar, och den gör det bra.

artikel_28_02.png

En tredje film är utannonserad, och det börjar mer och mer luta åt en ny franchise. På 80-talet gick flertalet filmer i ändlösa serier. Det kvittade om alla dog, några finurliga idéer för hur man återupplivar en karaktär, eller hur karaktären trots att det verkade omöjligt ändå överlevt var allt som behövdes. Filmerna kunde helt enkelt bara fortsätta och fortsätta få uppföljare sålänge de sålde, och sålde det gjorde dem. De höll sig till de rätta ingredienserna, och placerade dem i nya situationer, själva grundstoryn kunde berättas i ett par meningar, resten kunde man ändra på. Alla goda ting måste dock nå sitt slut, och det gjorde även dessa serier. De långlivade filmserierna misslyckades med att förnya sig själva och folk tappade intresset.

Det är just i förmågan att förnya sig som 28-seriens framgång kommer avgöras. 28 Dagar Senare var en frisk fläkt i en subgenre som länge varit död… 28 Veckor Senare tog det nya från 28 Dagar Senare och satte in det i ett gammalt koncept, mer är mer. Det här lämnar mig både nyfiken och tveksam på 28 månader senare. Gör man precis vad man gjorde i 28 Veckor Senare kommer det vara underhållande, men den där känslan av att vi har sett det förut kommer ligga där, vare sig den skulle vara mer välgjord eller ej. Med storyn som är kan man inte heller göra en 28 Dagar Senare utan det man har att gå på är att viruset spridit sig ytterligare, och infektionen är nu mer storskalig än i någon av de föregående filmerna. Jag hoppas att de lyckas riktigt bra med 28 Månader Senare, och jag hoppas att de gör det så bra att de kan fortsätta med ännu fler filmer, för det räcker inte med de 3 stora långkörare vi har i dagsläget (Saw, Bond och Harry Potter, vilken förvisso har ett bestämt slut). Som en avslutning på stycket vill jag bara säga att jag kommer bli grymt besviken om vi inte får se någon dödas genom två forcerande tummar rakt in i ögonen likt i de två hittills utkomna 28-filmerna även i den tredje.

Nu över till lite ren fakta om filmserien, och det kan väl knappast inledas bättre än med ett rykte? Frankrike och Ryssland är de hetaste buden gällande plats för filmen. Vad gäller karaktärer får vi troligen inte återse någon från den andra filmen, precis som att vi i den inte fick återse första filmens karaktärer.

Första filmen skrevs av Alex Garland och regisserades av Danny Boyle. Andra filmen övergick de två till att producera istället så de kunde ägna sig åt andra projekt på samma gång, dock alltid med en viss närvaro i den pågående produktionen. Andra filmen skrevs av Rowan Joffe, Enrique López Lavigne, Jesús Olmo samt Juan Carlos Fresnadillo som även regisserade. Tredje filmen styrs även den av Boyle som producent (av vad som sagts ännu), vem som står för manus och regi är dock okänt, även om det går många rykten, för många och för osäkra för att ens nämnas.

Allt utom sista scenen i 28 Dagar Senare är filmat med DV-kameror, ett val som dels gjordes för att underlätta inspelningsprocessen samt för att få till känslan av att tittaren befann sig på plats med hjälp av vinklar och rörelser som inte vore möjliga med industrins standardkameror. En annan viktig del i valet av kameror var att de med DV-kamerorna var redo att filma nästan direkt, vilket var ett krav då de bara kunde stänga av trafiken en timme per dygn, klockan fyra på morgonen. För att underlätta hantering av potentiellt arga människor som ville åka den vägen de stängt av till sina jobb anställdes flertalet unga tjejer till avspärrningarna för att be trafikanterna ta en omväg, bl.a. regissörens dotter. Det hela fungerade planenligt och utan större protester.

Som för att befästa kontrasten mot sin föregångare är det endast en scen i 28 Veckor Senare som är filmad med DV-kamera och det är den allra sista. Anledningen till att den filmades med DV-kamera är att scenen inte skrevs förrens två dagar innan deadline för inlämning av den slutgiltiga klippningen till produktionsbolaget. Vilket ledde till att regissören och en medförfattare med bara en DV-kamera flög till platsen för inspelning och väl där hyrde in 12 skådespelare till scenen, filmade, flög tillbaka, spelade in ljudet och gjorde klart klippningen i tid till den utsatta deadlinen.

Recensioner av de två filmerna finner ni om ni följer bildlänkarna här nedan.
recension_28dagar.jpg

recension_28veckor.jpg

Marcus Svensson
Startade Violent Cinema 2008 för att skriva om filmerna andra siter missade. Frilansar som filmfotograf och planerar nu hockeyfrilla och Chuck Norris-skägg för att fullända sina rundsparkar.
Dela:
Pusha
Blogg listad på Bloggtoppen.se Film/Tv Nöje och Underhållning Bloggparaden