recension_28veckor.jpg
Introduktionen till de nya karaktärerna som denna film handlar om kan vara en av de tätaste och bästa scener som någonsin spelats in. Dramaturgin är som en filmatisering av uttrycket lugnet före stormen och vad vi får bekanta oss med är en familj som barrikaderat sig i en stuga ute på landet i hopp om att kunna vänta ut stormen och återgå till sina liv.

Sittandes vid matbordet blir familjen avbruten av ett knackande på den igenbommade dörren. En pojkröst ropar förtvivlat, ”Let me in!” om och om igen. En kort stunds betänketid senare, till det konstanta ljudet av pojkens bankande och skräckslagna vädjan, släpper de in honom och tempot lugnar ner sig igen efter den korta upptrappningen. De frågar pojken ”Who were chasing you?” och han svarar ”My mum, my dad… They’re trying to kill me. There’s others too.” Därefter dröjer det inte länge förrens det brakar loss i ett helt vansinnigt tempo, det händer saker överallt, högljudda skrik och otäcka vrål, krossade rutor, forcerade barrikader och blod som sprutar i några minuters sanslöst vackert kaos.

28veckor_ss01.png

Rakt igenom är filmen grymt effektfullt filmad, likt sin föregångare, fast mer påkostat med helikoptervinklar, snabba överflygningar, hetsiga jakter och en högt uppställd slutarhastighet på kamerorna vilket ger bilden en helt enorm detaljrikedom och fångar varenda liten rörelse i tydliga, och ryckiga bilder. Det hela bidrar till att varenda ruta blir extremt händelserik och det skjuts synintryck till tittaren från varenda del av skärmen. Kamerorna är ofta fästa på steadicam-hållare vilket ger ytterligare rörelse och med det är den kaotiska känslan av okontroll i samband med invasionen av de infekterade som förvandlar de allierade till fiender på några få sekunder total. Så för att upprepa mig själv, det här är en grymt effektfullt filmad film!

Trots min totala avgudan till inledningsscenen stjälper den dock lite resten av filmen, inte i det att den inte passar in, för den passar in riktigt bra. Problemet är att den lägger ribban så högt att resten av filmen får svårt att hålla tempo, och ju längre filmen går desto mindre sitter man på spänn. I det inte sagt att filmen har dåligt tempo dock, tempot är till större delen riktigt, riktigt bra. Men som sagt, det är synd att det inte är accelererande hela tiden då filmen i det fallet verkligen varit en riktig adrenalinrush rakt igenom som vid sluttexterna lämnat tittaren rentav utmattad och andfådd.

28veckor_ss02.png

Det finns en hel del riktigt coola scener i 28 Veckor Senare, en given favorit är en viss helikopterscen som är en riktig pojkdröm till scen. En manöver som alltid funnits i bakhuvudet men aldrig verkar vågat förverkligas, förrens nu. Till stor del tack vare att dagens filmsamhälle är dominerat av superhjältefilmer som handlar mer om coola effekter än trovärdighet, så det finns positiva saker att se i den överflöd av till större delen dåliga serietidningsfilmer som släpps, nämligen en öppenhet till att låta film vara fantasi precis som den alltid varit men aldrig vågat visa sig vara.

28 Veckor Senare är en riktigt bra uppföljare, inte riktigt lika bra som sin föregångare, men fortfarande riktigt bra. Det som får mig att hålla tillbaka lite är främst att filmen tyvärr inte lyckas hålla takt med sitt inledande tempo.

betyg4.png
Medverkande: IMDB Originaltitel: 28 Weeks Later Se Även: Planet Terror, I Am Legend

Marcus Svensson
Startade Violent Cinema 2008 för att skriva om filmerna andra siter missade. Frilansar som filmfotograf och planerar nu hockeyfrilla och Chuck Norris-skägg för att fullända sina rundsparkar.
Dela:
Pusha
Blogg listad på Bloggtoppen.se Film/Tv Nöje och Underhållning Bloggparaden