Skeleton Man
1fs
wrongturn4poster
1fs
poster
4fs
Stake Land
3fs
NF379 PREMUTOS.indd
4fs
NF378 THE BURNING MOON.indd
2fs


Paul-Bettany-in-Priest
Getögat v.41
Inför varje månad listar vi de mest intressanta Blu-ray/DVD-släppen samt tipsar om några import-rullar du absolut inte bör missa!

Vi deltar i Doritos Crash the Superbowl med en actionspäckad 30 sekunder-reklam om en man som står inför sitt livs viktigaste ögonblick och måste göra ett val. Följ länken, och om du gillar den så se till att rösta och dela!

https://crashthesuperbowl.doritos.com/gallery/submission/5211?share=true%3Ftype%3Dvideo

Marcus Svensson
Startade Violent Cinema 2008 för att skriva om filmerna andra siter missade. Frilansar som filmfotograf och planerar nu hockeyfrilla och Chuck Norris-skägg för att fullända sina rundsparkar.


När jag först hyrde denna film, hade jag inte hört eller läst minsta pip angående denna film (det skulle visa sig varför), men rollistan såg ju hyfsad ut med en namnkunnigare rollista än snitt tv-filmen (för det är just vad detta är). T.ex. får vi se Casper Van Dien, den blonde hjälten från Starship Troopers samt Michael Rooker, bl.a. på tapeten som råskinnet Merle i The Walking Dead. Tillgängligheten är det heller inget fel på, hittade den häromdagen på SF Anytime och har sett den skymta på Voddler samt i diverse reahögar på elektronikvaruhusen.

Så… till filmen då. Den inleds med något som skulle kunna kallas för story (i Michel Bay mått) där vi får se två arkeologer i ett hus i skogen, omgivna av gamla indianartefakter, bli brutalt nedmejade av Ghostface från Scream? Nej, skenet bedrar, denna gummimask har inte samma mun… och gummimask… ja sämre kostym har nog inte skådats sen extramaterialet till The Predator släpptes. Nåväl, till häst fortsätter skelettmannen sin mördarturné.

Nu mobiliserar man ett team av kommandosoldater under nämnde Michael Rookers befäl som ska in i skogen för att hitta en annan specialstyrka som försvunnit… och det är nu det börjar bli riktigt roligt/dåligt. Soldatplattityder av allra sämsta sort varvas med sjukt dåligt klipp. Under denna del av filmen var jag tvungen att spola tillbaka 2 ggr och bekräfta några återanvända scener. Andra scener känns direkt malplacerade, är det ens från samma film? Snart sitter jag och skrattar högt åt spektaklet. Sedan håller den samma jämn-urusla nivå filmen ut.

Jag ger filmen ett lågt betyg. Faktum är att den faktiskt var mycket underhållande, men inte på det sätt som regissören avsett, och denne bör därför inte belönas. Men då jag ändå skrattade mer åt denna filmen än Adam Sandler nånsin kommer kunna klämma ur mig, så ger jag den en tröst-ninja!

Se den gärna för ett gôtt skratt, so bad it’s good!
[betyg=1]

Skeleton Man
· Regi: Johnny Martin
· Manus: Frederick Bailey
· Skådespelare: Michael Rooker, Casper Van Dien
· Längd: 89
· IMDb-länk
· Trailer
Matts Årling
Schleten nomad som gillar postapokalyptiska filmer.


Lucio Fulci var ju mest känd för sina magnifika mästerverk inom Zombie filmen, som bl.a. ”Zombie 2″, ”The Beyond” m.m. Och vem kan glömma hans fantastiskt ultrasleaziga giallo/slasher: ”New York Ripper”?

MEN, under 80-talet så gjorde han även ett par filmer inom sci-fi & fantasy genren. Dessa har dock hamnat i skuggan av hans skräckfilmer, och de flesta har nog helt missat att de ens existerar.

Idag tar vi upp ”The New Gladiators”!

Italien, Rom år 2072. Enligt ”post-apokalyps” mallen, så har världen blivit en redig skithåla att bo i. De gigantiska och korrumperade TV-bolagen, styr mer eller mindre över planeten. Och i jakten på tittar siffror, erbjuds gladiator liknande sporter, där fångar slåss brutalt för sina liv i renoverat Colluseum.

Motorcykelstjärnan Drake (Jared Martin från Dallas m.m.) blir lurad och dömd till att ställa upp i denna brutala sport, när bevisen av när Drake försökte rädda sin fru undan ett gäng anlitade torpeder, blivit manipulerade av det ondskefulla bolaget. Tillsammans med bl.a. super hårde Fred Williamsson och Al Cliver, måste de nu fly fängelset i Colluseum, kick some serious ass, samt krossa bolaget som ligger bakom det hela.

Vi är inte direkt vana att se Fulci leverera actionfilm, och även om det inte är toppklass på det hela, så gör han bra ifrån sig. Även om filmen är lite av en rip-off av Rollerball och Blade Runner emellanåt, så är faktiskt Arnolds ”The Running Man”, en minst lika stor ripp av DENNA film. För att vara en Fulci film från 80-talet, så är den ganska tam på splatter fronten, även om vi får ett par typiska Fulci goreshots. Fulci är mer intresserad av att leverera hård action denna gång. Den kommer inte riktigt upp i samma klass som övriga italienska sci-fi filmer från tidsperioden, som t.ex. ”2019 After the Fall of New York”, och ”The New Barbarians”, men det är banne mig inte långt ifrån.

Filmen har tyvärr, än idag, inte fått ett enda vettigt släpp på DVD. Troma´s utgåva var riktigt medioker, och är nu out of print sedan en tid tillbaks. Den utgåva jag äger för tillfället, är den gamla svenska hyr VHS:n från ”Viking Video”, som är helt oklippt i 1.66:1 ratio (original 1.85:1). Den är fortfarande hyfsat lätt att få tag på, då den ofta dyker upp på bl.a. Tradera och liknande ställen. Förhoppningsvis får nåt kultbolag i USA tummen ur röven och ger den en välförtjänt uppgradering på DVD/BD.

Hur ni än får tag på den, så rekommenderar jag en titt tillsammans med ett gäng polare och några plattor med öl!

Nästa gång tar jag upp Fulci´s underbara Conan rip: ”Conquest”!

Svante Skoog
Galen Heavy Metal dåre, som är redigt svag för gamla Hong Kong-rullar och Italienska skräckklassikers sedan VHS-tidens glansdagar!


Som ni märkt så har det varit slött med uppdateringar nu senaste två veckorna. Vi har alla haft mycket att stå i utöver Violent Cinema som dessvärre inte riktigt hunnits med. Matts har dock gjort fint inhopp med en underhållande dos av ”Djurvåld”, och jag kommer tillbaks med bl.a. mer filmer till ”50 Hong Kong” listan, och nåt kul obskyrt, under kommande vecka. Så kika gärna in då igen!

Fram tills dess! Ha en redigt spektakulär All Helgona Helg!! :)

Cheers!!

Svante Skoog
Galen Heavy Metal dåre, som är redigt svag för gamla Hong Kong-rullar och Italienska skräckklassikers sedan VHS-tidens glansdagar!


Okej, djurvåld är inte något jag förespråkar, men i vissa filmer har de ändå lyckats göra det riktigt underhållande. Här listar jag mina 5 favoritscener där våld utövas av eller på djur (eller vs).

  1. Conan Barbaren. En full Conan knockar kamelen. Bättre än såhär blir det inte!
    [ Youtube ]
  2. Bad Taste. Får får får? Nej! får får raket!
    [ Youtube ]
  3. Phenomena. Apan Inga strikes back!
    OBS! Spoilervarning om du inte sett filmen tidigare.
    [ Youtube ]
  4. 2001 A space odyssey. Apbra(wl)!
    [ Youtube ]
  5. Braindead. Råttapan mumsar artfränder.
    [ Youtube ]
Ps. Markus skrev häromveckan om en film jag helt missat som antagligen går direkt upp i topp här.
Lämna gärna en kommentar om du sitter inne med någon annan oförglömlig djurvåldsscen som jag missat eller glömt bort!
Matts Årling
Schleten nomad som gillar postapokalyptiska filmer.


Den 13:e December släpper ”Twilight Time” i USA, den suveräna original versionen av ”Fright Night” på Blu-Ray i en hårt limiterad utgåva på endast 3000ex!

För er som sett nyinspelningen, eller i.a.f. läst recensionen av den här på Violent Cinema, så finns det inte så mycket annorlunda att berätta om själva grundstoryn. Även här får Charlie och hans morsa vampyren Jerry (Chris Sarandon) som granne. Skillnaderna med karaktärerna och händelserna är dock betydligt större, och till det bättre. Även så looken, som för tankarna till de gamla brittiska ”Hammer” filmerna från 50-60 talet med bl.a. Peter Cushing och Christopher Lee i huvudrollerna, speciellt när det gäller de gotiska kulisserna av Jerry´s kusliga stuga. Även monster effekterna är betydligt bättre, som här är av det praktiska slaget istället för CGI trams. Speciellt en ruggigt snygg och välgjord varulvs förvandling, är en av höjdpunkterna bland monster effekterna. Jerry, i sin fulla vampyrskepnad, är även brutalt otäck och välgjord, och personligen hade jag skrikit som en liten flicka om jag råkade på honom i en mörk gränd en sen natt.

En annan sak som skiljer sig är karaktärernas personligheter i filmen. Och här är det t.ex. Charlie (William Ragsdale) som berättar för hans polare ”Evil” (Stephen Geoffreys) om att Jerry är en vampyr, jämfört med tvärtom i nyinspelningen, osv. Största skillnaden när det gäller karaktärerna är Peter Vincent, här suveränt spelad av Roddy McDowall, som fd. skräckskådis, som numera jobbar som programledare i en medioker monstershow på lokal kabel-TV. Dock så får även denne version av Herr Vincent, ofrivilligt agera vampyrjägare tillsammans med Charlie.

Regissören Tom Holland skapade med ”Fright Night” en av de allra bästa vampyrfilmerna som gjort i modern miljö. Mixen mellan humor och skräck är mycket bra, och den fegar aldrig ur, speciellt mot slutet då den blir mycket mörkare och allvarligare i tonen. Än idag står sig denna 80-tals klassiker brutalt bra mot konkurrenterna i genren, och den sopar banan rejält med pajas filmer som ”Twilight”.

Redan den 14:e november kan man börja boka filmen hos ScreenArchives.com.
Jag kommer att uppdatera detta inlägg med en länk så fort som förbokningen kommer upp.

Filmen är remastrad i original 2.35:1 ratio, samt ljud i DTS-HD Master Audio 5.1.

Helt klart en av de bästa Vampyrfilmer som gjorts! Ett måste i samlingen!


Extramaterial
• Isolated Score Track
• Original Theatrical Trailers

• Limited Edition of 3,000 Units

Trailer

Svante Skoog
Galen Heavy Metal dåre, som är redigt svag för gamla Hong Kong-rullar och Italienska skräckklassikers sedan VHS-tidens glansdagar!


WrongTurn4
Det är vinterlov, och ett gäng ungdomar beger sig på en utflykt på sina snöskotrar. Tyvärr råkar dom köra vilse, och hamnar tillslut i en rejäl snöstorm. Allt verkar inte vara helt kört, då dom råkar på ett övergivet mentalsjukhus ute i skogen. Dom bestämmer sig för att spendera natten i byggnaden och vänta ut stormen. Dock råkar stället inte vara HELT övergivet. Tre galna kannibalfreaks bor i fasaden, och de tänker nämligen göra festlig måltid av besökarna.

Detta är en prequel till första Wrong Turn filmen, och handlar just om de tre freaksen som ställer till med massaker i originalet. Tyvärr dyker inte originalskådisarna upp bakom maskerna, utan istället får vi mediokra ersättare i ännu mer medioker freak make-up, som är av betydligt sämre klass än Stan Winston´s fantastiska verk i första filmen.

Och tyvärr är det mer än make-up effekterna som är av usel nivå. Originalet från 2003 är en av mina absoluta favoritslashers från 2000-talet. Helt i klass med de gamla godingarna från tidigt 80-tal. Tvåan höll inte riktigt samma klass, men trots detta en redigt underhållande och splattrig skräckis gjord med glimten i ögat. Efter de första två hade jag rätt stora förhoppningar på fortsättningar till denna serie. Tyvärr stöp kvalitén rejält i trean, som bara kändes halvfärdig. Och de usla CGI splattereffekterna gjorde inte saken bättre. När nyheten av 4:an dök upp, regisserad av samma snubbe som gjorde 3:an, höll jag förväntningarna i botten. Tyvärr hjälpte detta inte, då 4:an, får del 3 att framstå som ett mästerverk i jämförelse. Horribelt uselt manus och sinnesjukt korkade och mediokra karaktärer, gör att filmen blir en rejäl plåga att gå igenom. Att det tar nästan 50 minuter innan den riktiga massakern kommer igång, gör ju inte direkt saken roligare. När helvetet väl bryter löst för ungdomarna, så finns det ett par schyssta mordscener som gör att jag ändå ger filmen ETT poäng i betyg. Tyvärr gör ett par usla CGI splattereffekter att jag nästan vill ta tillbaks den poängen. Detta är ett prakt exempel på vad som gått fel med denna genre de senaste 20 åren. Som botemedel från den ångest som denna film framkallar, så rekommenderar jag en titt på vilken slasherfilm som helst från guldperioden 1980-1982.

Måtte Djävulen ta dom, om dom spelar in en 5:e film, med samma team!


Även om du, som jag, är ett fan av originalet, så ge fan i att se denna sörja. När sluttexterna äntligen började rulla så kändes det som att jag ville lägga mig i fosterställning på golvet och gråta en skvätt. 93 långa minuter som jag ALDRIG kommer att få tillbaks…

[betyg=1]


· Regi: Declan O´Brien
· Manus: Declan O´Brien
· Skådespelare: Dean Armstrong, Kristen Harris
· Längd: 93
· IMDb-länk
· Trailer
Svante Skoog
Galen Heavy Metal dåre, som är redigt svag för gamla Hong Kong-rullar och Italienska skräckklassikers sedan VHS-tidens glansdagar!


Originalet från 78 av Joe Dante är sedan länge kultförklarat, och förra året var det dags för remake i regi av Alexandre Aja. Även om kritikerna var överens om filmens många brister, var de även synnerligen eniga om att filmen uträttade vad de väntat. Bett, blod och bröst i en förpackning som var underhållande på en dumrolig nivå och hade sin främsta kreativitet i sättet den lät folk dö. Dess ekonomiska succé ledde till omedelbar inspelning av en uppföljare (med ny regissör), den här gången med än lägre budget och förhoppning om större vinst. För att säkra just vinsten har man lagt fokus på ännu mer bröst, men det är inte brösten som gör den här filmen intressant. Nej, det är något mycket bättre. Jag pratar nämligen om Hoffen som stiger in i sina klassiska röda badbyxor och förhoppninsvis tar över hela filmen, allas favoritlivräddare Mitch Buchannon återvänder när folket behöver honom som mest! Lägg till Ving Rhames med hagelgevärsben (då han förlorade sina riktiga i ettan) så har du redan där en film som jag gladeligen betalar för att se!

Kolla in den korta teasern som släppts, och säg mig, känns det inte riktigt lovande ändå? Om ni känner er osäkra kan jag även påpeka hur extremt goda händer filmen är i då John Gulager som gjort Feast-trilogin står för regi denna gång.

[pepp4]

Marcus Svensson
Startade Violent Cinema 2008 för att skriva om filmerna andra siter missade. Frilansar som filmfotograf och planerar nu hockeyfrilla och Chuck Norris-skägg för att fullända sina rundsparkar.


20110912_231018

Jag har precis sett Bunraku och The Warriors Way, två filmer med betydligt mindre gemensamt än jag först trott från deras trailers. Vad de har gemensamt är dock sitt genomgående användande av green screen, så till den grad att själva användandet känns som ett stilval snarare än en ekonomisk fråga. Och det är just vad det är, ett stilval, för man hade inte kunnat göra de här filmerna på något annat sätt. Att det ekonomiska trots detta inte räcker för att göra helt verklighetstrogna miljöer o.s.v. gör inte så mycket när det är jämn nivå genom hela filmerna, man liksom vänjer sig vid det och accepterar det. I synnerhet för Bunraku som ofta är helt löjligt snygg, och växlar mellan green screen och riktiga uppbyggda scener som närmast kan liknas vid teaterkulisser. Green screen-användandet möjliggör en kontroll över filmens utseende i form av bl.a. annars omöjliga kameraåkningar som annars reserverats för animerad film, och placerar filmerna någonstans mittemellan animerad och ”vanlig” film. Det här är förstås inget nytt men det är sällan använt till den grad som det används i dessa två filmer.

Någon som dock gjort det till sitt signum är Japanska regissören Kazuaki Kiriya, som med löjligt låg budget lyckats skapa sanslösa resultat i sina filmer Casshern och Goemon. Båda är visuellt häpnadsväckande i allt från kamerarörelser till själva bildkompositionerna, för att inte tala om dess färger. Och oavsett vad jag tycker om Bunraku och The Warriors Way så är det bästa jag fick med mig från de två, de återkommande minnena från Kiriyas filmer. Så med det sagt ville jag med det här inlägget egentligen bara säga till alla som tänkt se Bunraku och The Warriors Way, se till att se Casshern och Goemon också, ni kommer inte ångra er! Sen kan vi i enad trupp längta efter hans nästa film som låter sig var okänd och bokstavligen lyser med sin frånvaro.

Marcus Svensson
Startade Violent Cinema 2008 för att skriva om filmerna andra siter missade. Frilansar som filmfotograf och planerar nu hockeyfrilla och Chuck Norris-skägg för att fullända sina rundsparkar.


Så var det fredag igen och vi har nått slutdatum för vår senaste tävlingen, i vilken man kunde vinna giallon Amer. Kommentarerna dominerades inte helt oväntat av Argento-filmer, lyckligtvis fanns det dock ett antal filmer av andra regissörer också. Likt tidigare har vi låtit slumpen avgöra vem som blir vinnare, och vann gjorde Hanna vars favoritgiallo var Argentos Deep Red (Profondo Rosso).

Vi tar en kort tävlingspaus och återkommer med ny lagom till Halloween, och ser då till att kompensera för den uteblivna tävlingsperioden också, så håll utkik efter det!

Marcus Svensson
Startade Violent Cinema 2008 för att skriva om filmerna andra siter missade. Frilansar som filmfotograf och planerar nu hockeyfrilla och Chuck Norris-skägg för att fullända sina rundsparkar.


Blogg listad på Bloggtoppen.se Film/Tv Nöje och Underhållning Bloggparaden